Nya Religioner HT 2010 Religionshistoria, Stockholms universitet

1. Nya ReligionerHT 2010Religionshistoria, Stockholms universitet Esoterism, forskningsparadigmer och historik Kennet Granholm

2. (Västerländsk) Esoterism • Relativt nytt men växande som forskningsfält • Akademiska institutioner vid Sorbonne i paris, Amsterdam universitet och Exeters universitet • Akademiska sällskap (t.ex. European Society for the Study of Western Esotericism; Association for the Study of Esotericism) och tidskrifter (t.ex. Aries 0ch Esoterica) • Ett flertal olika definitioner och angreppssätt • Fokus på historiskt studium, men mer sociologisk och samtidsforskning har uppkommit under senare tid

3. Frances Yates (1960-talet) • Giordano Bruno and the Hermetic Tradition (1964), The Art of Memory (1966), The Rosicrucian Enlightenment (1971) • ”Den hermetiska traditionen”: Förbisedd tradition som står mellan vetenskap och religion • Både konservativ och impuls till den vetenskapliga revolutionen • Problem: konstruerar en pseudo-enhetlig tradition som homogeniserar det esoteriska

4. Antoine Faivre (1990-talet) • L’esoterisme (1992), Access to Western Esotericism (1994) • Esoterism som en samling praktiker och filosofier i europeisk kulturhistoria som delar familjelikhet och en specifik ”tankeform” • Primära karaktärsdrag: Korrespondenser, levande natur, fantasi(imaginatio) och förmedling, transmutation • Sekundära karaktärsdrag: Konkordans, lärans förmedling (initiation) • Uppkommer under renässansen då olika praktiker och filosofier kombineras under gemesam referensram

5. Antoine Faivre - problem • Definitionen baserad på begränsat material från en begränsad tidsperiod – svårt att använda på material från andra perioder • Tar inte beaktande esoterismens förändring genom historien • För enkelt att använda som en ”kryssa för”-lista

6. Wouter Hanegraaff (1995-) • Professor vid Center of Hermetic Philosophy and Related Currents, Amsterdams universitet, från 1999 • New Religion and Western Culture: Esotericism in the Mirror of Secular Thought (1996), Dictionary of Gnosis and Western Esotericism (red. 2006) • Förnuft, tro och gnosis – esoterism som en tredje kunskapsväg i europeisk kultur • The Grand Polemical Narrative – hur vissa kunskapsformer marginaliserats

7. Wouter Hanegraaff - problem • Uppdelningen i förnuft, tro och gnosis förenklad • Grand Polemical Narrative har att göra med hur vissa fenomen maginaliserats och därmed delegerats till kategorin esoterism – avsaknad av enhetlighet i själva esoterismen • Hanegraaff tenderar att använda befintliga begrepp på egna sätt (t.ex. hans användning av begreppet sekularisering)

8. Sociologiska studier • Edward Tiryakian • Esoterism som den teoretiska aspekten och ockultism som den praktiska • Problem: denna avgränsning är konstgjord • Marcello Truzzi • Ockultism som ”kunskapens skräpkorg” • Problem: extremt värderande grepp, ingen enhetlighet • Generella problem i sociologiska angreppssätt • Definitioner tenderar att utgå från tankar om ”det avvikande” – detta betyder att esoterism blir en restkategori som är avhängig av andra kategorier av religiositet

9. Kocku von Stuckrad (2005-) • Kombination av historiska och sociologiska metoder • Konstruktionistisk perspektiv på historia, diskursivt närmandesätt till esoterism • Esoterisk diskurs består av påståenden om högre kunskap och metoder för att nå denna kunskap (ofta förmedling eller personlig erfarenhet) • Ofta en världsbild baserad på ontologisk monism • ”Hemlighetsfull retorik”: Dialektiken mellan det dolda och det avslöjade

10. Kocku von Stuckrad - problem • Kan lätt bredda begreppet esoterism till den grad att det tappar analytiskt värde • Har kritiserats för att frångå ett historiskt släktskap-perspektiv • Nyckelbegrepp vagt definierade, särskilt begreppet diskurs

11. Diskurs och socialkonstruktionism • Begreppet diskurs bygger på socialkonstruktionistisk epistemologi • Våra sätt att uppleva vår värld, vår verklighet, konstrueras i social samvaro med andra människor • Det finns flera konkurerande förståelser, ”självklar sanning” är allt annat än självklar • Diskurs = ett specifikt sätt att förstå och kommunicera sin förståelse av världen eller delar av den, ett specifikt meningssystem. Fokus på språkanvändningen i skapandet av social verklighet

12. Esoteriska strömningar som diskurskomplex • Ett sätt att fokusera Kocku von Stuckrads diskursiva angreppssätt • En esoterisk strömning är en samling specifika diskurser i en specifik kombination • Dessa formar vilken den ”högre kunskapen” man söker är och metoderna för att nå den • Ex. Den vänstra handens väg – en esoterisk strömning påverkad av Individualism som ideologi, Gudomliggörandet av självet som mål, och ett Antinomianistiskt angreppssätt

13. Gemensamma drag • Behandlar i stort samma företeelser • Fokus på västvärlden, alltså inte en ”universell esoterism” • Esoterism är inte en ”tradition” med specifika trossatser, praktiker och institutioner, utan främst ett sätt att närma sig och diskutera frågor om kunskap • Detta sätt kan hittas i flera ”traditioner”, både vetenskapliga och religiösa. Vi kan t.ex. tala om Kristen esoterism • Ett perspektiv varpå man kan belysa ofta marginaliserade fenomen

14. Renässansen • Av vissa forskare definierat som den tid då esoterismen tillkommer • Andra forskare räknar med tidigare esoterism, men anser ändå att Renässansen har en central roll • ”Återupptäckt” och översättning av antika källor – Platon – Hermetiska skrifter • Uppkomsten av flera begrepp och förståelser som är centrala för senare esoterism • Omtolkning av Kristendom i ett esoteriskt ramverk

15. Marsilio Ficino • 1433-1499, Florens • Nyckelperson i Renässansens esoterism • Översatte Platons dialoger till Latin (färdigt 1484), främst nyplatonsk tolkning och översättning • Översatte Corpus Hermeticum (1471) • Den nya platonska akademin i Florens, Italien • Återväckte intresset för (ny)platonism • Talade för en uråldrig filosofi som låg som grund för bl.a. Platon och kristendom. Denna visdom förmedlades enligt följande: Zarathustra -> Hermes Trismegistus -> Orfeus -> Aglaophemus -> Pythagoras -> Platon

16. Nyplatonism • Filosofisk skola grundad av Plotinus (205-270) • Det Ena är ursprunget till allt genom emanationer, allt är därmed en manifestation av det gudomliga • Den materiella (fenomen-)världen god så länge den styrs av själen (idévärlden) • Lära om att själen kan nå gemenskap med det Ena • Förespråkade Teurgiska ritualer för att sätta själen i harmoni med det materiella och det immateriella • Med Ficinos översättning under Renässansen sätts Platon i en synkretistisk följd av ”upphöjda lärare” • Under Renässansen kombinerades nyplatonism med Kristna idéer

17. Prisca Theologia/Philosophia Perennis • = ”Uråldrig teologi”/”tidslös filosofi” • Tanken att en kärna av hemlig visdom går att spåras i en mängd olika traditioner • Prisca Theologia antyder en tradition som förlorats och som måste hittas på nytt • Philosophia Perennis antyder en konitunitet i traditionen • Central komponent i mycket esoteriskt tänkande • Resulterar i försök att harmonisera olika religioner och filosofier • Kommit att expanderas alltmera under senare tid

18. Kabbala • Judisk mystik tolkad i nyplatonskareferensramar • Utvecklas i Spanien och södra Frankrike från mitten av 1100-talet • Sefer yetsirah (?), Sefer ha-bahir(sl. 1100-t), Zohar (sl. 1200-t) • Ein Sof skapar världen genom att emanera sitt gudomliga ljus genom 10 alltmer materiella världar • Dessa sefirot bildar tillsammans livets träd • Med judarnas utdrivning från Spanien 1492 sprids Kabbalan i Europa

19. Kristen och ”hermetisk” Kabbala • Giovanni Pico della Mirandola (1463-1494), elev till Marsilio Ficino • En av de tidigaste icke-judarna att anamma Kabbala • Christian Knorr von Rosenroth (1636-1689), Tyskland • Översatte en samling Kabbalistiska texter som Kabbalah Denudata (1677-1684) • Försök att bevisa Kristendomens sanning genom Judiska källor • Väldigt populärt bland ockultister från 1800-t fram som kopplade loss Kabbalan loss från dess Judiska rötter och Kristna omtolkningar

20. Heinrich Cornelius Agrippa • 1486-1535, Tyskland • De Occulta Philosophia (Three Books of Occult Philosophy): 1) naturlig magi2) himmelsk (celestial/matematisk) magi3) ceremoniell (gudomlig) magi • Syntes av esoteriska, nyplatonska och kabbalistiska läror – med fokus på magi • En trefaldig värld: elementär, himmelsk och intellektuell

21. ”De ockulta vetenskaperna” • Alkemi – experimentiell vetenskap, försök att transmutera materia till ädlare former, ofta med tanken att denna process samtidigt pågick i själen • Astrologi – planeternas påverkan på den mänskliga världen, korrespondenser, det som sker ovan sker också nedan • Magi – naturlig magi vs. magi med hjälp av andeväsen • Problematiskt att gruppera dem på detta sätt: t.ex. Alkemi förekom också ofta i samband med medicin, och astrologi med politik • Distinktionen mellan religion och vetenskap ett modernt fenomen

22. Paracelsus (Phillippus Aureolus Theophrastus Bombastus von Hohenheim) • 1493-1541, Schweiz/Österike (Schweiziska edsförbundet) • Läkare. Skrev ett stort verk om medicinskt tillämpar alkemi • Arbetade också med astrologi • Astronomi ofta synonymt med magi = att dra ner stjärnornas krafter • Starkt troende kristen, men räknade med en sann ”inre kyrka” med personlig uppenbarelse • Argumenterade för möjligheten av Kristen magi

23. John Dee • 1527-16o9, England • Matematiker, kartograf, vetenskapare. Astrolog för drottning Elisabet I av England • Monas Hieroglyphica (1564) • Sökandet efter det perfekta ursprungspråket, lingua adamica • Arbetade tillsammans med mediet Edward Kelly 1582-1588 • Hittade ”änglaspråket” enochianska

24. Upplysningstiden • 1700-talet och upplysningstida ideal medförde stora förändringar på esoterismen: • Sekularism som ideal gjorde att religiösa förklaringsmodeller (inst. Kristendom) tappade makt, medan sekulärt vetenskapliga vann mark • Relativ frigörelse från Kristendom och ökat intresse för icke-kristen religion • Disenchantment – rationaliseringen av samhället • Psykologiserande förklaringar, kausala förklaringar, “andlig evolution” • Ockultism tillkommer som en modern form av esoterism

25. Romantiken • Särskilt den Tyska romantiken, sent 1700-tal till tidigt 1800-tal • Utvecklas som en motkraft till upplysningstidens rationalitetsfokus • Försök att “återförtrolla världen”, återinföra mystik i tillvaron • Naturen sätts i fokus; Naturen ses som levande och andlig i sig själv, inte enbart animerad av en avlägsen Gud – grunderna för nypaganism sätts • Tankar om Nation och Folk blir en central faktor i politik och filosofi, och också esoterism

26. Senmodernitet • Ökad individualisering, ökad av-kristning • Pluralism och avtraditionalisering – gör det enklare att kombinera element ur olika religioner • Ökad fragmentering, nya kombinationer – bricolage – av praktiker och filosofier uppstår • Globalisering – teknologiska framsteg möjliggör kontakter på större geografiska avstånd än tidigare • Mediatisering – media påverkar livet i allmänhet allt starkare, ökad kunskap om olika religiösa alternativ, sociala/kulturella aktiviteter antar mediaform • Det postsekulära – kritik av sekularism och en ny beredskap att se det religiösa/andliga

27. Occulture • Begrepp introducerats av Christopher Partridge • Från Kristen till ockult kultur • Occulture = en reservoar av idéer, trossatser, symboler, praktiker etc. som människor använder som en resurs i konstruktionen av religiösa/andliga identiteter • Populärkultur den arena där occulture frodas, ett forum där vi konfronteras med en mångfald religiösa idéer, symboler etc. • Det esoteriska har nått en nivå av popularitet och genomslagskraft den aldrig tidigare haft