1 / 22

Aristoteles (384-322 f.kr)

Aristoteles (384-322 f.kr). Platon och Aristoteles: skillnader och likheter. Aristoteles accepterar inte Platons idélära (idéerna plockas ner och placeras i sina respektive objekt; form/materia). Mer empiriskt lagd (våra vanliga sinnen kan ge kunskap)

akando
Download Presentation

Aristoteles (384-322 f.kr)

An Image/Link below is provided (as is) to download presentation Download Policy: Content on the Website is provided to you AS IS for your information and personal use and may not be sold / licensed / shared on other websites without getting consent from its author. Content is provided to you AS IS for your information and personal use only. Download presentation by click this link. While downloading, if for some reason you are not able to download a presentation, the publisher may have deleted the file from their server. During download, if you can't get a presentation, the file might be deleted by the publisher.

E N D

Presentation Transcript


  1. Aristoteles (384-322 f.kr) Department of Philosophy, Linguistics and Theory of Science

  2. Platon och Aristoteles: skillnader och likheter • Aristoteles accepterar inte Platons idélära (idéerna plockas ner och placeras i sina respektive objekt; form/materia). • Mer empiriskt lagd (våra vanliga sinnen kan ge kunskap) • Etiken (svaret på vad som utgör det goda livet) grundas i den mänskliga naturen

  3. Utgångspunkt: Mänskliga aktiviteter är målstyrda Nichomachiska Etiken: en grundläggande tanke Varje form av kunnighet och undersökning anses liksom allt handlande och väljande sträva till något gott. Därför har man också med rätta deklamerat att det goda är det som allt och alla eftersträvar (NE, 1094a1). För att vi ska kunna leva våra liv väl blir det av yttersta vikt att försöka identifiera det högsta goda – det värde som är överordnat alla andra mänskliga värden (något som är värdefullt i sig och inte enbart som ett medel)

  4. Aristoteles etik Svaret: Lycka (”living well and doing well” eudaimonia) Institution enhet avdelning | Namn

  5. Tre formella krav på det högsta goda • Allmängiltighet: att vara målet alla mänskliga aktiviteter siktar mot • Slutgiltighet: att alltid vara värt att välja för sin egen skull och inte för något annats skull • Tillräcklighet: att aldrig kunna göras bättre genom att lägga till något

  6. Det goda livet: tre kandidater • Det hedonistiska livet: det högsta värdet är njutningen • Det politiska livet: det högsta värdet är ära eller aktning • Det reflektiva livet: det högsta värdet är att använda sitt förnuft Aristoteles utvecklar sin teori mot bakgrund av sin teleologiska utgångspunkt: Allt har en särskild funktion (ergon) och denna funktion hjälper oss att hitta dess goda, dvs., vad det strävar mot.

  7. Funktion/det goda • Allt har en funktion (teleologisk världsbild) • Om det uppfyller sin funktion kallar vi det ”bra” • Människan har en funktion • Vår funktion är relaterad till vår själ Att leva bra är att fungera bra. Fråga: Hur ska vi gå tillväga för att fastställa någots natur/funktion? Svar: Genom att hitta vad som gör en viss klass av objekt unika. Människan är en organism, men olika organismer skiljer sig åt beroende på hur de är besjälade eller vilka slags funktioner de har. Institution enhet avdelning | Namn

  8. Olika slags besjälning Ämnesomsättning: delas av alla organismer Varseblivning: delas av djur och människor Tänkande: utmärker enbart människor Människans funktion: Tänkandet är vad som utmärker människor. Tänkandet utgör det specifikt mänskliga. Det är därför den aktiviteten som måste stå i centrum för att man ska kunna blomstra som människa. Det innebär för Aristoteles att det mänskligt goda består i själslig aktivitet i enlighet med dygderna.

  9. Själens delar och dygder • Vegetativa delen: icke-rationell och saknar egentliga dygder (genom god hälsa kan det dock sägas blomstra) • Djuriska delen (tillhör den icke-rationella delen): icke-rationell, men under förnuftets inflytande. Blomstrar i kraft av karaktärsdygerna • Mänskliga delen (den rationella delen): rationell. Blomstrar i kraft av de intellektuella dygderna

  10. Vad är det som utmärker människan? • Vi har förmågan att resonera • Vi har förmågan att lyda vårt förnuft Alltså: eftersom dessa förmågor är utmärkande för människan och därför av yttersta vikt för att förstå människans funktion, dvs., utövandet av dessa förmågor. Det högsta goda (lycka) = att excellera (att realisera sin funktion perfekt) i utövandet av dessa förmågor = att vara dygdig

  11. Dygder Intellektuella dygder: visdom, förståelse, intelligens Karaktärsdygder (moraliska dygder): generositet, mod, måttlighet, rättrådighet, storsinthet Vad är en dygd? En dygd är en slags disposition (något som får oss att handla korrekt i olika situationer)

  12. Den icke-rationella själens dygder: Karaktärsdygder och medelvägsläran Vad krävs för att uppvisa en karaktärsdygd? Medelvägsläran: Dygden ligger mellan två ytterligheter Fara – dumdristighet, mod, feghet Hunger – frosseri, måttlighet, svält Exakt var medelvägen ligger varierar från person till person NE1106b20 En dygdig person finner njutning i att utföra dygdiga handlingar

  13. Den rationella själens dygder Karaktärsdygdernas plats är i den icke-rationella eller djuriska delen av vår själ – den rationella delens uppgift är dock att kontrollera de djuriska impulserna Rationella själens dygder: visdom, intelligens och förståelse Generell idé: den rationella själens funktion är att resonera väl Aristoteles skiljer på praktisk och teoretisk resonerande Institution enhet avdelning | Namn

  14. Praktiskt och teoretiskt förnuft/visdom Teoretiskt förnuft/visdom (sofia): Den vetenskapliga delen, undersöker det som är universell eller det som inte är upp till oss (hur världen är beskaffad) Praktisk förnuft/visdom (fronesis): Den rationella delen, vägleder oss i avseende på det som är upp till oss. Vårt praktiska förnuft excellerar då det leder oss till eudaimonia och manifesterar praktisk visdom; hjälper oss att fatta rätt beslut och utföra rätt handlingar.

  15. Praktisk syllogism Vårt handlande har tre huvudkomponenter Översats (universell princip) ex. Stöld är fel Undersats (något faller under principen) ex. att ta Lisas penna är stöld Slutsats (handling/avsikt) ex. (avsikt/handling) att inte ta pennan Institution enhet avdelning | Namn

  16. Viljesvaghet (akrasia) Viljesvaghet: att veta det goda/rätta men ändå inte göra det Sokrates: viljesvaghet är omöjligt: Den som känner till det goda/rätta gör det goda/rätta. Platon: viljesvaghet är möjligt Aristoteles: viljesvaghet (i en viss mening) är möjligt

  17. Aristoteles uppfattning Aristoteles skiljer på två typer av vetande: • Medvetet (att kunna redogöra för något) • Omedvetet (att veta det, men inte kunna redogöra för det) Viljesvaghet uppstår då våra begär får oss att ”blunda” för undersatsen i en praktisk syllogism; den viljesvage misslyckas se kopplingen mellan en generell moralisk regel och en partikulär situation på grund av exempelvis begär eller behov. Institution enhet avdelning | Namn

  18. Frihet och ansvar • Frivilliga handlingar: principen bakom handlandet är agentens egen • Ofrivilliga handlingar: agenten bidrar inte med något till handlandet eller handlar utifrån okunskap • Blandade handlingar: handlingar som vi i en viss mening kan låta bli, med trots allt ändå gör under vad man skulle kunna kalla tvingande omständigheter Institution enhet avdelning | Namn

  19. Hur blir man dygdig/hur handlar man dygdigt? Fråga: Hur blir vi dygdiga? Svar: Förebild (hantverksanalogi) Det räcker dock inte att vi handlar rätt för att en handling ska vara dygdig! …anyone can get angry – that is easy – or give or spend money; but to do this to the right person, to the right extent, at the right time, with the right aim, and in the right way, that is not for everyone, nor is it easy; that is why goodness is both rare and laudable and nobel (NE 2.9 1109a26-29). För att lyckas med detta krävs praktisk visdom!

  20. Situationistisk/partikularistisk etik Situationistisk/partikularistisk etik: det finns inga generella moraliska regler vi kan använda oss av (annat än som tumregler) Institution enhet avdelning | Namn

  21. Dygdetik • Dygdetik: en lära där dygderna står i fokus. • Huvudfrågan är vad för slags karaktär man ska söka utveckla. Detta snarare än en strävan att hitta generella principer för rätt/fel handlande (jmf utilitarism). • Agentfokuserad (snarare än fokuserad på handlingar) • Hur bör man handla? • En handling är rätt omm det är den slags handling som en dygdig person karaktäristiskt skulle utfört under omständigheterna (Hursthouse, On Virtue Ethics, p. 28). Institution enhet avdelning | Namn

  22. Eudaimonia: Det högsta goda, det lyckliga livet • Att leva väl eller blomstra (det goda eller lyckliga livet) kräver att man lever i enlighet med sin funktion och excellerar i denna verksamhet. • Det kräver dock även att man är vacker, har vänner, rikedom och makt. • Att leva ett blomstrande liv beror därför till en viss del på tur. Institution enhet avdelning | Namn

More Related