Välfärdsstatens Historia (Sverige)

1. Välfärdsstatens Historia (Sverige)

2. Fattigdom förr Några problemställningar ur fattigdomsperspektivet Under medeltiden var fattiga en naturlig del av samhället. Fattigdom sågs som en väckarklocka som visade rikedomens förgänglighet och gav de välbeställda möjlighet att göra goda gärningar för att säkra sig en plats i det kommande livet. Synsättet bryts på 1500-talet av den tidigmoderna synen på fattiga. Fattigdom och bristande självförsörjning var ett problem som skulle åtgärdas med någon metod eller genom regler om ansvar för omsorg, t.ex. att staten gav pension till skadade soldater och att Allmänna barnhuset inrättades under 1600- talet. In på 1800 talet var det kriminaliserat att vara fattig, utan arbete och bostad. ”Kallades Lösdriverilagen”

3. Historiken kring välfärdssamhällets utveckling Historik Socialtjänstens föregångare var fattigvården. Fattiga som inte kunde försörja sig hamnade ofta i en "fattigstuga", och de som kunde/orkade fick även arbeta där. Ett annat system som också förekom förr var "rotegången". Då fick man först bo hos en bonde och hjälpa till, därefter fick man flytta till en andra och därefter en tredje. Man skulle även ha med sig en fattigklubba för att visa att man sökte hjälp. Socialvård är ett liknande begrepp som förekom i svensk skrift första gången 1929. Det syftar/syftade främst på hjälp till människor med sociala eller materiella svårigheter. Ordet används inte längre i officiella förvaltningstexter. Det används dock fortfarande i Finland och på Åland, bland annat i 2014 års socialvårdslag. Socialhjälp kallades det ekonomiska bistånd som hanterades enligt 1956 års socialtjänstlag. Denna gällde fram till 1982 års införande av den moderna svenska socialtjänsten. 1982 ersattes socialhjälpen av socialbidrag.

4. Sveriges stora ”Ekonomiska språng” 1870-1970 Sveriges övergång från fattig europeisk periferi till välmående industrination föregick den stora välfärdsstatens uppbyggnad med åtminstone ett halvt sekel. Sveriges stora komparativa framgång inträffade mellan 1870 och 1960, då landets tillväxt överträffade alla andra industrinationernas. Skattetrycket låg under 10 procent fram till 1920 och var lägre än i USA, Frankrike och Storbritannien fram till 1950. Dessutom var det just då de största framstegen gällande en jämnare inkomstfördelning gjordes. Men, vad hände då? Ja, att Sverige inte bara tappade sin ledarställning utan kraftigt gick tillbaka i jämförelse med andra utvecklade nationer. Till exempel, mellan 1975 och 1990 föll den svenska per capita-inkomsten med nästan 13 procent i jämförelse med USA:s. Under 1990-talet. Då kom sanningens stund för den stora svenska välfärdsstaten. Så fort arbetslösheten växte kom alla löften om en trygg välfärd på skam och budgetunderskottet nådde 11 procent av landets BNP år 1993.

5. Den svenska Välfärdsstaten byggs upp I Sverige märktes alla dessa tendenser av. Rösträttsreformen 1921 gick igenom mycket på grund av rädslan för den revolutionära kommunismen. I Sverige blandades denna upp med rädsla för den traditionella ryska fienden. Denna kombinerade ryss- och kommunistskräck använde sig högern av för att få folket på sin sida. Emot dem stod socialdemokraterna (SAP), som utlovade klassutjämning på demokratisk väg. Många sympatiserade med SAP:s idéer, och även konservativa och liberaler såg att socialdemokraterna tog udden av de mer hårdfört revolutionära kommunistpartierna. Genom rösträttsreformen blev SAP det dominerande partiet, men var inte starkt nog för att regera med egen majoritet. Konservativa och liberaler kunde bilda koalitioner för att få regeringsmakten. Så skedde flera gånger under 1920-talet. Särskilt framgångsrik var högern i det så kallade kosackvalet 1928, när de lyckades associera SAP med sovjetkommunismen och vann en stor seger i valet. Det svenska skattesystemet som finansierar trygghetssystemen bygger på att höginkomsttagare betalar mer i skatt per person än låginkomsttagare. En slags Robin Hood-politik skulle en del säga. Indrivning av skatter sköts av Skatteverket, en av Sveriges viktigaste statliga myndigheter.

6. Ålderdoms försäkring och invalidförsäkring Innan Sverige införde ålderdomsförsäkringen var det vanligt att barnen tog hand om föräldrarna när de blev för gamla för att kunna försörja sig själva. De som hade arbetat länge för samma arbetsgivare (trotjänare) hade enligt lag rätt till mat och husrum hos sin arbetsgivare när de blev gamla. Övriga åldringar fick vända sig till den kommunala fattigvården där de inte hade några rättigheter alls utan fick förlita sig på den närmaste omgivningens välvilja. De som levde på fattigvården skulle arbeta så mycket som möjligt och förlorade dessutom sin rösträtt. Andelen äldre över 65 år ökade från 4,8 procent till 8,4 procent mellan år 1850-1900, detta gjorde att fattigvården i kommunerna fick det allt svårare att hjälpa sina fattiga. Pensionsfrågan började diskuteras i Sveriges riksdag 1884. Riksdagen tillsatte 1907 en kommitté med uppdrag att utreda en ålderdomsförsäkring och 1910 omfattar utredningen även en olycksfallsförsäkring. Inspiration kom från Tyskland och England som hade olika lösningar för ålderdom, sjukdom och arbetslöshetsförsäkringar. Med kommitténs förslag som grund infördes den allmänna pensionsförsäkringen 1913. Pensionen utgick vid invaliditet eller när man fyllde 67 år. Pensionsbeloppet grundades på inbetalda avgifter efter inkomst. Den innehöll också ett tillägg som betalades ut till medborgare med låg eller ingen avgiftspension för att avlasta fattigvården.

7. Olycksfallsförsäkring och Sjukförsäkring Olycksfallsförsäkring 1918 infördes en obligatorisk olycksfallsförsäkring som gällde för hela arbetsmarknaden. Den finansierades via avgifter efter inkomst som betalades in av arbetsgivarna. Olycksfallsförsäkringen var en följd av Sveriges snabba industrialisering och alltfler olyckor på arbetsplatserna. Tidigare hade arbetsgivarna inga skyldigheter att betala ut ersättningar till arbetare som råkade ut för olycksfall i arbetet. Arbetaren kunde kräva skadestånd från arbetsgivaren om denne kunde bevisa att arbetsgivaren på något sätt hade orsakat olyckshändelsen, att bevisa detta var dock svårt. Ersättning från försäkringen utgick som livränta, sjukpenning och läkarvård, vid dödsfall gav den också ersättning till efterlevande. Från 1920 täckte den även olycksfall vid resor till och från arbetet. Sjukförsäkring Ett viktig del i det tänkta socialförsäkringssystemet vid 1910 var den allmänna och obligatoriska sjukförsäkringen. Den skulle komplettera pensions- och olycksfallsförsäkringen. Tanken var att sjukförsäkringen snabbt skulle ge hjälp vid sjukdom och olycksfall och därigenom förebygga mer bestående skador och invaliditet som skulle landa hos pensions- eller olycksfallsföräkringen.

8. Hur började det? Högerns största misslyckande under denna tid var att inte utveckla något välfärdssystem. I slutet av 1920-talet drabbades världen av den stora depressionen. De svenska högerregeringarna under denna tid lyckades inte stävja depressionen, och 1931 drogs klassmotsättningarna till sin spets när militären öppnade eld mot demonstrerande arbetslösa i Ådalen. 1932 återkom SAP till makten med besked. Statsministern Per-Albin Hansson lät genomföra kraftfulla ekonomiska reformer (inspirerade av ekonomen John Maynard Keynes), och ekonomin återhämtade sig. Hansson började också föra en aktiv samförståndspolitik för att utjämna klasskillnader, minska klasskonflikterna och öka samarbetet mellan olika grupper i samhället. Som beteckning på sin välfärdspolitik lyfte han fram begreppet ”folkhemmet”, som kom att bli synonymt med socialdemokratins politik under 1900-talet. Konflikterna mellan arbetsgivare och arbetstagare stävjades genom Saltsjöbadsavtalet 1938, då arbetsgivarna förband sig att inte använda strejkbrytare och facken förband sig att använda strejk ytterst sparsamt.

9. Fri spädbarns vård? Inte så givet. Idag är fri spädbarnsvård en självklarhet, men så var inte fallet i 1930-talets Sverige, när försöksverksamheten av barnavårdscentraler introducerades för första gången. Grundläggande delar av den svenska välfärdsstaten såg dagens ljus redan under 1920-30-talet. Med hjälp av historisk information om när, var och hur olika reformer genomfördes, kan vi idag få unik kunskap om de långsiktiga effekterna på hälsa och välfärd. Vilken inverkan hade ex. introduktionen av gratis spädbarnsvård på barnens hälsa, utbildning och arbetsmarknadsutfall senare i livet? Folkpensionen höjdes, en arbetslöshetsförsäkring infördes och de familjer som hade många barn fick låna pengar till att bygga bostäder. Socialt och ekonomiskt blev 1930-talet ett framgångens decennium med viktiga reformer och betydelsefulla sociala förändringar. Bland annat infördes förebyggande mödra- och barnavård, mödrahjälp och bidragsförskott till ensamstående mödrar. 1938 beslutades det också om folktandvård och två veckors lagstadgad semester.

10. Det var på ”håret” att vi fick ATP - pension Det var stor debatt om ATP under 50-talet. Striden handlade om huruvida det skulle bli en lagfäst pensionsrätt eller inte. Tidigare hade bara vissa tjänstemän rätt till pension, något som alltså arbetarna saknade. År 1957 anordnades en folkomröstning om ATP och året därpå röstade en borgerlig majoritet ned ett förslag om lagstadgad tilläggspension. Efter många turer och långa debatter träder ATP slutligen i kraft år 1960. I mitten av 50-talet blev alla i Sverige sjukförsäkrade genom att den allmänna sjukförsäkringen infördes. Under 50-talet infördes också moderskapsförsäkringen, studiestödssystemet byggdes ut och en allmän arbetstidsförkortning genomfördes. Dessutom blev semestern längre för arbetarna. Det här var en tid då den svenska modellen snabbt byggdes ut. 1947 infördes också det allmänna barnbidraget. I början av 1970-talet infördes den allmänna tandvårdsförsäkringen och en utbyggnad av folktandvården genomfördes. Samtidigt kom beslutet om den allmänna förskolan för alla sexåringar från och med 1975. 1974 infördes en ny abortlag och kostnadsfri preventivrådgivning infördes. Föräldraförsäkringen infördes 1975.

11. 1970 kom den nya arbetstidslagen om 40 timmars arbetsvecka och några år senare infördes lagen om löntagarrepresentation i företagens styrelser.

12. 1990 talskrisen Det stora bakslaget kom med 1990-talskrisen. På några år ökade försörjningsbördan från 1,0 till 1,29. När andelen sysselsatta sjönk från 87 procent av alla i åldrarna 20-64 år till 75 procent blev vi färre som producerade det välstånd som barnen och de äldre skulle leva av. Att arbetslösheten steg från 2 till 11 procent innebar att en stor del av dem som tidigare bidragit till välståndets nu själva behövde försörjas, bland annat genom a-kassa och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Från år 1999 vände utvecklingen. Med undantag för 2000-talets IT-kris och finanskrisen åren 2008-09 har försörjningskvoten stabiliserats och vi befinner oss i dag på en nivå kring 1,17. Antalet sysselsatta har legat omkring de 80 procent som Göran Persson i mitten av 2000-talet satte som mål för åldrarna 20-64 år.

13. Vilka delar i Välfärdssystemet Det svenska välfärdssystemets delar Det svenska välfärdssystemet består av tre grundläggande delar: Ekonomisk trygghet (som innefattar ekonomiska trygghetssystem) Social trygghet (som innefattar sociala trygghetssystem) Hälsa (som innefattar vårdrelaterade trygghetssystem) Det innebär att välfärdsstaten strävar efter att ge alla människor en ekonomisk grundtrygghet, möjlighet till delaktighet och deltagande i samhället samt förutsättningen att leva ett friskt liv och få vård efter behov. Alla dessa olika trygghetsskydd kallas även för socialförsäkring.

14. Hur delas bidragen ut? Pengar som delas ut inom de olika trygghetssystemen är bland annat bidrag. Det finns två typer av bidrag: 1. Generella bidrag Bidrag som delas ut generellt till alla som har rätt till dem. Till exempel barnbidrag, vilket ges i samma summa till alla barnfamiljer (per barn), oavsett hur stor eller liten inkomst hushållet har. 2. Sökbara bidrag Bidrag som måste sökas och som ofta ges beroende på vilken inkomst den sökande har. Exempel på sökbara bidrag är bostadsbidrag och socialbidrag.

15. Den höga marginalbeskattningen och andra skatter, som Sverige taxerade ut på befolkningen, det fick även en motreaktion. Man började fråga sig vad man fick för sina skatter och vem som betalade merparten eller stora delar av den totala skatten. Intressegrupper bildades, som tog fram olika åsikter och förslag. Exempel att minska Marginalskatten. 80 % marginalskatt fanns under 1980 talet. Kombinationer som gav 102 % skatt? Det fanns. Skattetröttheten den växte i takt med ökningen av marginalskatter och skatt på kustnära villor

16. Pomperipossa i Monismanien är en satirisk saga skriven av den svenska författarinnan Astrid Lindgren, publicerad i Expressen den 10 mars 1976. Häxan Pomperipossa förekom i Falstaff, fakirs berättelse Sagan om Pomperipossa med den långa näsan (1895). Landet Monismanien, där enpartidiktatur råder, förekom i Kenne Fants film Monismanien 1995 (1974). Lindgren skrev texten då hon hade upptäckt att hon betalade 102 procent i skatt det året på grund av en marginalskatteffekt. Den 29 januari 2002, medgav dåvarande statsminister Göran Persson att "Astrid Lindgren troligen hade rätt om Pomperipossa. Det fanns en abnormitet i skatteskalorna

17. Under 1970- och 80-talen utvecklades den svenska försörjningskvoten mycket positivt. Sambeskattningen avskaffades, barnomsorg och föräldraförsäkring utvecklades och möjliggjorde för kvinnor att öka sitt deltagande i arbetslivet. Allt fler kunde delta i den gemensamma produktionen av samhällets välstånd samtidigt som de arbetande fick allt mindre skaror att försörja. Försörjningskvoten sjönk från 1,3 till 1,0. Det var gynnsamt för barnafödandet, som var högre i Sverige än i andra västländer. Det var också gynnsamt för de äldre, eftersom deras standard steg med hjälp av pensionssystemets och äldreomsorgens utveckling. På sikt medförde detta att livslängden ökade, vilket innebar att allt fler skulle behöva försörjas i framtiden.

18. Claude Frédéric Bastiat, född ca 30 juni 1801 i Bayonne, Frankrike, död 24 december 1850 i Rom, Italien, var en fransk klassisk liberal författare och politisk ekonomiteoretiker, samt filosof. Som harmoniekonom avfärdar Bastiat varje tanke på statligt ingripande i den fria ekonomin som onaturligt, och anser att en fullständig ekonomisk frihet kommer att skapa en harmonisk och välmående marknad. Debatten om räntan med den franska anarkisten och socialisten Pierre Joseph Proudhon i La Voix du Peuple år 1849 och 1850 klargjorde skillnaderna mellan liberalismen och marknadssocialismen

19. Statens inflytande blev massivt. Genom indragning av inkomsten till staten (skatter) minskade individens egen påverkan/inflytande. Olika intressegrupper fick olika resultat. Det fanns vinnare och förlorare. Marginalskatter på 80 % lämnade kvar 20 % till individen, för egna beslut (ofta från Augusti under året och till resten av året 31/12.) Några grupper som diskriminerades: Höginkomsttagare, småföretagare, ägare av kustnära villor, och strävsamma (olönsamt med 80 % skatt på marginalen)