Umeås Historia

1. Umeås Historia Anders Dernback

2. Västerbotten kristnades under 1300 talet Under medeltiden kristnades Västerbotten. Första gången området nämns i källorna är 1314, då Umeå och Bygdeå nämns som kyrkosocknar och beskattas. Samtidigt skedde en kolonisation av kustlandskapet. Den allmänna uppfattningen är att nuvarande Västerbotten betraktades som hälsingarnas allmänning, och att en nybyggarverksamhet av etniska svenskar vilka var bönder, skedde successivt, från Ångermanland och norrut, och att denna nybyggarverksamhet på 1300-talet hade nått Bygdeå. En del gårdar i Västerbotten kan vara från järnåldern, men den stora expansionen började först på 1300- talet. Kolonisation fanns dock längre norrut utefter kusten I Rutvik som ligger i Nederluleå socken nuvande Luleå kommun , omnämns första gången år 1339 i ett bevarat testamente efter Svenald, en man boende på orten. Nuvarande Torneås historia började med att Svensarö ( Dagens Seskarö) i Torne älvs mynning började bebyggas. Planer på att anlägga en stad längst upp i Bottenviken hade redan Johan III som 1585 gav uppdrag åt Gerhard Eimer att utföra stadsplaner.

3. Gamla bron i Umeå över Umeälven. Åren 1860–1863 byggdes Gamla bron över älven och ungefär samtidigt skapades Döbelns park. Flera sågverk anlades i Umeås utkanter och goda tider gjorde ägarna förmögna. Ett spår av välmågan är Moritzska gården.

4. Västerbottens historiska utbredning, inklusive nuvarande Norrbotten men utan lappmarkerna. I den äldsta bevarade urkunden om områdets historia, sexårsgärden från 1314, räknas socknarna Umeå och Bygdeå ännu till Ångermanland. Ångermanland och nuvarande Västerbotten ingick idet så kallade Stor- Hälsingland, vilket framgår av Hälsingelagen, en landskapslag som även gällde Umeå, Bygdeå och landet norr däröver. Till skillnad från nuvarande Ångermanland och Medelpad betalade inte nuvarande Västerbotten skatt till ledungen, utan fick själva försvara sin mark i utbyte mot bågaskatt.

5. Fyra socknar i Västerbotten år 1400 Det fanns fyra socknar i Västerbotten år 1400, Umeå, Bygdeå, Lövånger och Skellefteå. Under 1400-talet formerades sedan en gräns mellan Ångermanland och det nordligare område som vanligen kallades för Norra botten, senare Västerbotten. Den kom att gå mellan Nordmalings socken i söder och Umeå socken i norr.[37] Gränsen blev dock inte officiellt fastslagen förrän 1766, varvid den kom att gå genom den sydligaste delen av Umeå socken. Eftersom inga förändringar skett sedan dess har Västerbottens sydgräns fortfarande samma sträckning. Den börjar vid havet nordost om Norrbyn i nuvarande Umeå kommun, fortsätter upp till Råberget öster om Pengsjön, bryter åt väster över Pengsjöns sydligaste del, fortsätter därifrån genom den sydvästligaste delen av Vännäs kommun och vidare genom den östligaste delen av Bjurholms kommun till Vitberget söder om Örträsk. Norra Botten omfattade området på båda sidor om Kvarken och Bottenviken och utgjorde under en period Korsholms län. Namnet Västerbotten nämns första gången 1454, och inbegrep då även nuvarande Norrbotten och det historiska landskapet Österbotten.

6. Södra Västerbotten Umeå socken fanns innan 1600, se ovan Degerfors socken från 1768/1800 Holmöns socken från 1802 Sävars socken från 1823 Vännäs socken från 1825 Holmsunds socken från 1863 Hörnefors socken från 1913/1914 Umeå stadshus Umeå stadshus

7. UMEÅ

8. Befolkningsutveckling UMEÅ 1810 7 752 1830 10 269 1850 12 651 1870 16 840 1890 20 400 1900 23 591 1910 27 411 1920 32 325 1930 37 570 1940 40 552 1950 46 282 1960 54 415 1970 2020 130 224 69 547 2020 130 224

9. Backens kyrka väst om stan har en historia som leder till medeltiden. Umeå växte fram i området direkt öst om kyrkan.

10. Umeå omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna och därmed troligen inte helt tillförlitlig. Sverige låg vid ingången till 1700-talet i krig med Ryssland (Stora nordiska kriget) och ryska trupper brände den 20 september 1714 ner hela staden så när som på stadskyrkan, sedan de svenska trupperna, under landshövding och generalmajor Anders Erik Ramsay, övergivit staden. Ryssarna beslagtog också handelsskeppen i hamnen med de laster de hade. I januari 1719 tog sig ryssarna över den tillfrysta Kvarken och plundrade Umeå.

11. Ryssarna brände den återuppbyggda staden den 22 maj 1720 och de tillfälliga bostäder som satts upp den 8 juni 1721. Det året bodde det 218 personer i staden. Men staden repade sig åter och Carl Carl von Linné beskrev den 1734 med orden von Linné beskrev den 1734 med orden "Umeå, en liten stad som ännu eij wähl reparerat sig efter det skadestånd den led af fiendens eld, då den totaliter blef afbränd."

12. Hovrätten för Övre Norrland, byggd 1886–1887.

13. Moritzska gården, ritad 1891. Moritzska äldre träbyggnad i centrala Umeå, ritad av arkitekten Carl Fridolf Engelbert Sandgren (1854 utsmyckade byggnaden uppfördes 1891 i kvarteret Idun, vid korsningen mellan Rådhusesplanaden och Skolgatan invid nuvarande Vasaplan, Moritzska gården är en äldre träbyggnad i centrala Umeå, ritad av arkitekten Carl Fridolf Engelbert Sandgren (1854– –1936). Den rikt utsmyckade byggnaden uppfördes 1891 i kvarteret Idun, vid korsningen mellan Rådhusesplanaden och Skolgatan invid nuvarande Vasaplan, gården är en 1936). Den rikt

14. Moritzska gården 1916. Umeås första brandbilar vid Moritzska gårdens uthus, sent 1920-tal. 1983 flyttades gården till dess nuvarande plats i korsningen mellan Östra Kyrkogatan och Storgatan, mitt emot Döbelns park. På denna tomt, låg tidigare stadsförsamlingens prästgård, ritad 1895 av samma arkitekt, Carl Fridolf Engelbert Sandgren. I samband med flytten brann den västra delen av byggnaden ner och fick rekonstrueras. Den 1 april 1983 hade Västerbottens att arkitekten som mätt upp den nya tomten hade använt taiwanesiska stålmåttband som inte klarade den norrländska vintern och huset skulle hamna ett par decimeter in på körbanan på Östra Kyrkogatan. 1983 flyttades gården till dess nuvarande plats i korsningen mellan Östra Kyrkogatan och Storgatan, mitt emot Döbelns park. På denna tomt, Härmod låg tidigare stadsförsamlingens prästgård, ritad 1895 av samma arkitekt, Carl Fridolf Engelbert Sandgren. I samband med flytten brann den västra delen av byggnaden ner och fick rekonstrueras. Den 1 april 1983 hade Västerbottens- -Kuriren ett aprilskämt om att arkitekten som mätt upp den nya tomten hade använt taiwanesiska stålmåttband som inte klarade den norrländska vintern och huset skulle hamna ett par decimeter in på körbanan på Östra Kyrkogatan. Härmod 1, 1, Kuriren ett aprilskämt om

15. Finska kriget 1809 Umeå var en central skådeplats för finska kriget år 1809. I mars 1809 intogs Umeå av ryska trupper, men dessa tvingades på grund av en kommande fredsförhandling att lämna staden efter endast ett par dagars belägring. I slutet av maj anföll ryssarna ånyo och den svenske generalen Georg Carl von Döbeln utrymde staden som återigen intogs av ryssarna den 1 juni. Dessa besatte staden tills den ryske generalen Nikolai Kamenskij den 20 augusti tvingades till reträtt i Ratan. I samband med ryssarnas intåg bröt flera svåra farsoter ut, bland annat rödsot och fläckfeber, och många invånare avled till följd av detta. Skeppsvarven präglade staden från slutet av 1700-talet. På Teg fanns tre rederier, och detta var en betydande näring fram till dess ångbåtarna konkurrerade ut segelfartygen. Från 1862 inleddes regelbunden gods- och passagerartrafik med ångbåt mellan staden och skärgårdens lastageplatser och hamnar – en trafik som bedrevs flera årtionden in på 1900-talet. Den 25 juni 1888, samma dag som Sundsvallsbranden, var det åter dags för staden att brinna ner till grunden. Allt började strax efter klockan tretton med en brand i Umeå bryggeriaktiebolags huvudbyggnad[41], som låg väster om Renmarksbäcken ungefär vid Storgatan 38, och brinnande takspån från bryggeriets tak följde med de kraftiga vindarna österut över staden.

16. Totalt blev cirka 2 300 av stadens 3 000 invånare hemlösa men ingen omkom i branden. Umeå efter stadsbranden. Fotograferat från fängelsets tak mot nordväst.

17. Elektricitet och rinnande vatten Som fjärde stad i Sverige fick Umeå år 1892 elektrisk gatubelysning i samband med att Umeå fick ett elektricitetsverk. Gamla elverket av Wilhelm Stolpe är en rest från detta och är byggt som en medeltida borg. Vid mitten av 1890-talet var järnvägen på väg till Umeå och Folke Zettervall anlitades för att rita Järnvägsstationen. Gamla bron fick sin nuvarande form efter branden, och var länge den enda bron över älven. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ume%C3%A5#/media/Fil:Umeas_oldest_firestation_Sweden.jpg Gamla elverket byggdes av överblivet tegel efter kyrkan. Där fanns också en brandstation.

18. Gamla regementet, numera Umestans företagspark