Lär vi som vi lever? Skolforum 31 oktober 2007 Bodil Jönsson , professor, Certec , LTH

1. Lär vi som vi lever? Skolforum 31 oktober 2007Bodil Jönsson, professor, Certec, LTH

2. Föreläsningens underrubrik ”Har informationsteknologin förändrat oss?” är definitivt ett understatement. Det har den. Drastiskt. Gång på gång…

3. Med konsekvenser vida större än vad som åstadkoms av skolpolitiska beslut som t.ex. läroplansförändringar.

4. Ytligt sett är det datorn, internet och mobiltelefonen som i grunden ändrat förutsättningarna för mänskligt lärande och samspel. (Omslagsbilden nedan är från Teknikens Värld år 1950.)

5. Mitt framför våra ögon pågår det ett fullskaleexperiment Men kunskap och lärande är i allt väsentligt immateriella, och förändringar i dem är därför inte alls så visuella och kommunicerbara som exempelvis murens fall.

6. Vi har inte heller något självklart bra språk för att beskriva det som sker. Jämför gärna (i överförd bemärkelse) den tystnadens kultur som Paulo Freire skrev om i Pedagogik för förtryckta.

7. Dock: det finns giganter som försökt och försöker. Mihai Nadin och hans The civilization of Illiteracy är en av dem. Med beskrivning på vårt literata språk – även om han säger sig önska ha haft ett annat…

8. Ibland drabbas jag själv av samma misstanke som J.M. Coetzee i ”Ett dåligt år”: • Tänk om jag inte bara blir en annan på engelska och tyska än vad jag är på svenska, • Tänk om jag kanske inte egentligen har något språk med vars hjälp jag kan vara ”jag”? Detta accentueras nu när jag har så många distribuerade jag.

9. Ja, vem är det som lär sig numera – är det ”jag” eller alla mina distribuerade jag?

10. Men alla sådana funderingar spelar mindre roll - konsekvenserna är så stora, att det inte är människovärdigt att avstå från att både försöka se dem och förstå dem och handla. Jfr Carin Boalt: ”Egentligen har jag nog aldrig brytt mig om forskning, egentligen har jag inte brytt mig om kunskap heller. Men jag har alltid brytt mig om kunskapens konsekvenser….”.

11. Vad skulle hända om vi alla målade upp våra bilder (som Magritte gjorde) för att jämföra våra föreställningar om IT-konsekvenser för lärande och kunskap?

12. Bara för att jag började ”måla” genom en krönika i Datorn i utbildningen, har jag fått redan fått återkoppling från Peter Becker och via honom från Kjell Grede med referens till Hans Magnus Enzensberger.

13. Och hans berättelse om Melanchton, Zizi och Bruno som är i allra högsta grad relevant - Också när man letar efter vad speciellt IT gjort och gör för skillnad (kolla gärna Mihai Nadins reflexioner om Zizi).

14. Så klart att kunskapen och lärandet nu rymmer alltmer av • Det situerade • Populärkunskap – också encyklopediskt • Luciademokrati (allt och alla får vara lucia – som på dagis) • Rulltrappekunskap – snabbt påfyllt, snabbt borta • Kaos (och allt mindre av struktur med variation) Men allt detta kan vara synnerligen ändamålsenligt – kanske ?!– i en tid då ”allt” ändrar sig. Snabbt.

15. Inte bara människosyn och system- och tekniksyn hänger nära samman – jfr t.ex. Per-Olof Hedvalls licentiatuppsats. Det gör också kunskapssynen.

16. Viktigt då att individen (den odelbara) får en chans att hänga ihop. Om du ser på dig själv och din kunskap som årsringar – vad ser du då, vad blir helheten?

17. Om du skiljer ut det komplexa från det komplicerade – hur kan du då få sammanhang om det inte syns vad som är ytterst eller innerst?

18. I den här föreläsningen funderar jag alltså både på meganivåer (kunskapsutveckling hos kulturen) och på individnivåer, på vad och på hur, på resultat och på process.

19. Jag vet om att mycket därmed kan förefalla ytligt Men förändringen finns som en enda helhet, som en enda våg, och det jag vill få fram kräver ett summa- resonemang. Som inte heller jag brukar hålla på med till vardags.

21. Jag säger alltså intesom Jean-Jacques Rousseau att ”I den blindes rike ärden enögde kung”. Utan drar det hela ett steg längre och kommer då till att ”I den blindes rike är den enögde inte kung”. Det vill säga: för att åstadkomma en synvända räcker det inte att vända sig om lite…

22. Vi som är vana vid ett hierarkiskt kunskapsbyggande skulle aldrig kunna tänka som nedan – då faller ju alltihop…

23. Envist försöker vi få saker att hänga ihop och förstå vad informationsteknologin på riktigt gör för skillnad för både individens och kulturens kunskap.

24. På ett sätt: all skillnad i världen! Jag skall nu fördjupa mig i ett resonemang kring ”fröken Edit” och Manuel Castells. Det hela finns utvecklat i Tankekraft, Brombergs 2001 (pocket 2003).

25. Vem lyssnar och vem återkopplar nu när ”jag” sökt rätt på så mycket?

26. Det är som vanligt det där med konsekvenserna som är det viktiga. Jag vill inte (som de flesta scenarier) hoppa över ett ”antag att vi lyckas – vad gör då människorna?!”

27. Vi har hamnat rakt in i upplysning, empowerment, egenansvar. Antingen vi vill det eller ej…

28. Vi har hamnat i skenbilder av delaktighet som något som man kan kräva.

29. Men tilliten måste ibland få vara 100 %:ig.

30. Och oftast är det genomtänkta kombinationerav tillit och delaktighet som är det som leder framåt utan alltför tärande stress.

31. Det är så många somnu tvingas in i på tok för stora kostymer • Av alla ”kopia för kännedom” • Av alla ”synpunkter till mig senast på torsdag” • Genom ”19 av 25”(läs mer i boken Guld, Brombergs 2006)

32. Allt detta påverkar inte bara våra liv och leverne utan också lärandet och kunskaps-byggandet i hela kulturen. När var och en tar sin väg – hur går det då med exempelvis begreppsbildningar, logiker, kultur”arv”?

33. Det är så mycket omöjligt som har möjliggjorts och möjliggörs Inte bara genom teknik – men inte heller bara genom mänskligt samspel. Det är kedjorna av människor och saker/teknik/icke-människor:

34. Bruno Latour och hans ”mellan” blir allt viktigare och borde finnas med i alla pedagogiska sammanhang: • Enskilda ”mellan” • Kollektiva ”mellan” • ”Ingen har någonsin sett en social relation ensam” • ”Technology is society made durable”

35. Det är inte längre hållbart med uppdelning i teknisk-hjälp-för-sig och mänsklig-hjälp-för sig.Jfr t.ex. Björn Breidegard ”Att göra för att förstå” och ”Minimetern”

36. Kedjorna av aktanter (människor och icke-människor) måste få hänga samman (samma bild igen…)

37. Men TTT, Tankar Tar Tid!Och ingenting styr en utveckling så hänsynslöst som en uppbyggd tankeinfrastruktur. Därför är det genom förändringar av tankeinfrastrukturen som man kan påverka framtiden.

38. Jag har nu stått här och föreläst utifrån en struktur som jag funderat länge på.

39. Jag har förstås haft stor hjälp av barnbarn, gymnasielärare, vänner, kollegor. Valter, fotbollen och SMS:andet…

40. Vad tillför det Valter (och andra) att han var där • men likväl SMS:ade med kompisar om skeendena hela tiden och nästan i realtid?

41. Vad tillför det honom (och andra) att han var där • men likväl knappade in sig på aftonbladet.se på väg ut för att få veta mer om hur matchen varit…? Människan lever som alltid iberättelsernas värld, och makten ligger hos den som har beskrivningsföreträde.

42. Christer Månsson, lärare på Universitetsholmens gymnasium i Malmö,relativt ny som lärare men med ett mångårigt förflutet i datorbranschen har tillfört mig många träffsäkra iakttagelser. Se Datorn i utbildningen.

43. Exempel på vad vi samtalat om: • Kodordet är att prova snarare än tänka efter • Fokus har gått från dator till internet • Nedladdning av musik och film är oändligt viktig • Man kan få visa sina styrkor och slippa visa sina tillkortakommanden. • ”Om du visste hur jag frågade efter IT-didaktik på Lärarhögskolan!”

44. Det finns en avgrund mellan ”Om du visste hur jag frågade efter IT-didaktik på Lärarhögskolan!” och Stig Roland Rasks ”Unga nätkulturer” (presenterad här i går)

45. 1. Nu behövs verkligen reflexioner i lärarutbildningar mm om t.ex.: Hur starkt IT ändrat förutsättningarna i Vygotskijs ”Zone of Proximal Development”

46. 2. Hur informationsteknologin också har: Ökat andelen ”flow” i vardagen för många av oss. Som Mihaly Csikszentmihalyi (uttal: chick-sent-me- high-ee) redde ut det:

47. ”Flow” är att: ”Helt gå upp i något för sakens egen skull. Inte märka sitt jag, inte märka att tiden bara flyger iväg. Varje handling, rörelse och tanke kommer liksom av sig själv från den närmast föregående, ungefär som när man spelar jazz. Hela ens jag är inblandat och man använder allt man kan, fullt ut.”

48. 3. Hur IT givit Design för lärande helt andra möjligheter: I dag kan man komma långt i att utforma miljöer och ting som stöd för tanken.

49. Egna reflexioner utifrån doktorander och studenter: en del av dem hoppar liksom rakt ut. • Långt ifrån alla kan skissa före. • En del kan inte ens efteråtvisa mig hur de gjorde • Detta betyder självklart inteatt de inte kan komma fram till lösningar, bara att de angriper problem direkt och låter lösningarna utveckla sig med ledning av de återkopplingar de får.

50. De har alltså ett annat sätt att tänka och arbeta och det kommer så klart att påverka den framtida kunskapen. Jag har här valt att sätta mig som den utan glasögon bland alla glasögonprydda (längst till höger i en av de mittersta raderna).