Eva melander klinisk mikrobiologi lund
Download
1 / 24

Eva Melander Klinisk mikrobiologi Lund - PowerPoint PPT Presentation


  • 217 Views
  • Uploaded on

Glykopeptidresistens hos stafylokocker. Eva Melander Klinisk mikrobiologi Lund. Glykopeptidresistens hos stafylokocker - mekanismer. Förvärv av vanA-genen, gen kodande för ”fullständig” glykopeptidresistens

loader
I am the owner, or an agent authorized to act on behalf of the owner, of the copyrighted work described.
capcha
Download Presentation

PowerPoint Slideshow about 'Eva Melander Klinisk mikrobiologi Lund' - Mia_John


An Image/Link below is provided (as is) to download presentation

Download Policy: Content on the Website is provided to you AS IS for your information and personal use and may not be sold / licensed / shared on other websites without getting consent from its author.While downloading, if for some reason you are not able to download a presentation, the publisher may have deleted the file from their server.


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - E N D - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Presentation Transcript
Eva melander klinisk mikrobiologi lund

Glykopeptidresistens

hos stafylokocker

Eva Melander

Klinisk mikrobiologi

Lund


Glykopeptidresistens hos stafylokocker mekanismer
Glykopeptidresistens hos stafylokocker - mekanismer

  • Förvärv av vanA-genen, gen kodande för ”fullständig” glykopeptidresistens

  • Fysiologisk förändring (mekanism ofullständigt känd) som medför en fenotyp med nedsatt känslighet för glykopeptider. Samtliga uppvisar en förtjockad cellvägg


Bild 1
VRSA

  • S aureus som förvärvat vanA-genen, medförande fullständig glykopeptidres.

  • MIC vanko ≥ 32 mg/L

  • 4 fall i världen beskrivna

  • Svårt sjuka pat (njursvikt, diabetes, multikärlsjuka)

  • Samtidigt haft växt av VRE

  • Ingen spridning till familj/sjukvårdskontakter


Bild 1
GISA

  • S aureus med nedsatt känslighet för glykopeptider

  • Fenotyp med fysiologisk förändring

  • Mekanism ofullständigt känd, studier pågår

  • Gemensamt: förtjockad cellvägg

  • Vankomycin fångas och hindras utöva sin effekt


Bild 1
GISA

  • Ses framförallt hos patienter med långvarig vankomycinbeh.

  • Har rapporterats från alla världsdelar

  • Frekvens dock svårbedömd pga oklar definition och svårt med detektion, sannolikt fortfarande relativt sällsynta

  • ?%


Hgisa
hGISA

  • S aureus känsliga för glykopeptider (MIC vanko ≤ 4 mg/L)

  • Subpopulation som uttrycker nedsatt känslighet för glykopeptider (h = heterogena)

  • Mekanism: som GISA, Förtjockad cellvägg

  • Ses framförallt hos patienter med långvarig vankomycinbeh.


Hgisa1
hGISA

  • Har rapporterats från alla världsdelar

  • (0-20 % av MRSA)

  • Frekvens dock svårbedömd pga oklar definition och problem med detektion

  • I UK: 1% av MRSA

  • Sannolikt vanligare än GISA


Gisa hgisa
GISA/hGISA

  • Beroende på fysiologiska förhållanden förefaller fenotypen kunna förändras, inklusive känsligheten för glykopeptider: hGISA ↔ GISA

  • Hittats nästan uteslutande hos MRSA

  • MLST visat hGISA uppkommit i fem pandemiska MRSA kloner

  • Sannolikt provocerats fram pga långdragen exponering för vankomycin

  • Dessutom exp. för subinhibitoriska vanko-konc på grund av rädsla för toxicitet


Svikt vid vankomycinbehandling av s aureus infektioner
Svikt vid vankomycinbehandling av S aureus infektioner

  • Svåra S aureus infektioner (bakteriemi, endokardit, pneumoni): sämre outcome vid beh. med vankomycin jmf med isoxazolylpenicilliner

  • Vanko-behandling av MRSA bakteriemi orsakad av stammar med vanko MIC 1-2 hade betydligt sämre utläkning jmf med stammar med MIC 0,5


Varf r svikt
Varför svikt?

  • Infektioner med stammar med (heterogent uttryck av) nedsatt känslighet för glykopeptider (hGISA/GISA)?

  • Felaktig dosering, subinhibitorsika konc?

  • Dålig vävnadspenetration, subinhib konc?

  • Svikt trots optimerad dosering i relation till MIC


Klinisk svikt kad mortalitet

GISA

Endokardit

Bakteriemi

Sjukhusutbrott GISAklon, hög mortalitet (pneumoni, sinuit, endokardit, bakteriemi)

hGISA

Endokardit

Bakteriemi m hGISA jmf m MRSA: högre risk för terapisvikt, persistens, högre mortalitet

Sjukhusutbrott

Klinisk svikt/ökad mortalitet


Detektion vankomycinresistens befintliga metoder
Detektion vankomycinresistens befintliga metoder

  • Diskdiffusion

  • Etest

  • (Buljongspädning)

  • (Agarspädning)

  • Automatiserade metoder (Vitek mfl)

  • Agar screening med VA eller TP

  • Etest med specialmetod (Makro-metoden)

  • Populationsanalys (PAP-AUC)


Referensmetod pap auc
”Referensmetod”: PAP-AUC

  • 24 tim inkubation i TSB buljong

  • Två spädningar i koksalt; 10-3 & 10-6

  • Stryks på BHIagar innehållande 0.5, 1, 2, 2.5 & 4 mg/L vankomycin

  • Räknar kolonier efter 48 tim i 37°

  • Plottar antalet kolonier (logCFU/ml) mot vanko-konc (ųg/ml)

  • Räknar ut AUC

M Wootton et al. JAC 2001;47:399-403


Referensmetod pap auc1
”Referensmetod”: PAP-AUC

  • För skilja ut GISA, hGISA och GSSA: räknar ut kvot mellan AUC för den stam man önskar mäta delat med motsvarande AUC för hGISA referensstam

  • Kriterier:

    • hGISA: kvot ≥ 0,9

M Wootton et al. JAC 2001;47:399-403


T walsh j mf relse av 7 metoder
T Walsh: Jämförelse av 7 metoder

  • Agar spädning, buljong spädning, Etest 0,5 resp 2,0 McF, två agarscreening metoder (VA/TP), populationsstudier enl Hiramatsu (PS)

  • Dubbelblind studie, 284 MRSA och 45 GISA/hVISA

  • PAP-AUC referensmetod (enl. Wotton et al)

TR Walsh et al. JCM 2001;39(7):2439-44


T walsh j mf relse av 7 metoder1
T Walsh: Jämförelse av 7 metoder

TR Walsh et al. JCM 2001;39(7):2439-44


T walsh j mf relse av 7 metoder2
T Walsh: Jämförelse av 7 metoder

  • Etest 2,0 McF tolkningskriterier:

    • VA ≥ 8 mg/L &TP ≥ 8 mg/L eller

    • TP ≥ 12 mg/L

  • Bedömning av 6 medier mot kända GISA/hGISA: BHI bäst sensitivitet och specifictet

  • = ”makro-metoden”


Ny etest grd
Ny Etest: GRD

  • Glycopeptide Resistance Detection

  • VA och TP på samma Etest remsa

  • Med resp utan näringsämne (”S”)

  • 0,5 McF, MH agar med resp utan blod

  • Avläsning efter 24 resp 48 tim

  • Även test av reproducerbarhet

  • Referens: PAP-AUC

Bolmström Poster ICCAC 2005


Grd test jmf m makometoden
GRD test jmf m makometoden

Detektion

150 stammar: 15 GISA, 60 hGISA,

70 GSSA, QC stammar

Bolmström Poster ICCAC 2005


Grd test jmf m makometoden1
GRD test jmf m makometoden

Reproducerbarhet

Bolmström Poster ICCAC 2005


Vankomycinresistens hos kns
Vankomycinresistens hos KNS

  • Betydligt sämre beskrivet

  • Förekomst av KNS med nedsatt känslighet för glykopeptider rapporterades före GISA

  • Framförallt beskrivet hos S haemolyticus och S epidermidis

  • Samma mekanism som GISA/hGISA

  • Frekvens okänd


Vankomycinresistens hos kns klinisk relevans
Vankomycinresistens hos KNS Klinisk relevans

  • Odlats fram vid infektioner såsom:

    peritonit pga dialys, bakteriemi,

  • Är oftast meticillin- och multiresistenta och därför exponerade för vankomycin-behandling. Borde innebära ökad risk

  • En studie: Pat m PD peritonit orsakad av hGISE. Svikt på vanko-beh.


Hur g r vi vidare
Hur går vi vidare?

  • Är det relevant att leta efter GISA, hGISA, GISE, hGISE?

  • Vilka stammar ska vi i så fall undersöka?

    • Art? Lokal? Meticillinresistens +/-?

  • Vilka metoder för att screena/bekräfta?

    • Agar-metod? Makrometoden? GRDremsa?

  • Vem ska screena/bekräfta?

    • Centralt referenslab? Universitetslab? Samtliga lab?


Hur g r vi vidare1
Hur går vi vidare?

  • Arbetsgrupp:

    Eva Melander, Lund

    Mats Walder, Malmö

    Barbro Olsson-Liljequist, SMI, Stockholm

    Christian Giske, KS, Stockholm

    Robert Skov, SSI, København