Dödliga Gubbar

1. Dödlig regering Svenska staten skickade dem mot döden

2. De avvisade: om judarna som Sverige skickade mot döden De sökte en fristad i Sverige undan förföljelserna i Nazityskland. Men svenska myndigheter sade nej, med hänvisning till 1937 års utlänningslag, olika kungörelser och hemliga anvisningar från Socialstyrelsen. Deras namn hamnade på särskilda vägrarlistor som distribuerades till polisens gränskontroller, svenska ambassader och konsulat. Budskapet var att ingen av dem skulle släppas in i landet. Följden: alla mördades i Förintelsen, efter att ha blivit av- eller utvisade, alternativt drabbats av svenska myndigheters senfärdighet. Däribland konsertmästaren Max Askanas från Leipzig, charkuteristen Henoch Schöngut från Berlin, paret Hertha och Simon Parnass från Hamburg, konstnärinnan Valerie Jungmann och fotohandlaren Salomon Feutchtbaum från Wien. I den här boken berättar journalisten Christoph Andersson deras historia, utifrån vad som finns bevarat om dem i svenska, tyska och österrikiska arkiv − och i deras efterlevandes minnen. Det är en bok om ett mörkt kapitel i Sveriges historia − flyktingpolitiken under åren 1937 till 1942. Beslutad i god demokratisk ordning av riksdag och regering, med katastrofala konsekvenser. Norstedts Förlag, 2024. , s. 265 - ISBN: 9789113122465 (tryckt)

3. Boken är en hjärtskärande skildring av ett tiotal tyska judars mardrömslika kamp med svenska myndigheter för att få komma in/ stanna i Sverige. Det är människor i olika åldrar, med skiftande yrkesbakgrund. Det de har gemensamt är sekulariseringen, deras judiskhet är i bästa fall ytlig, oftast helt obefintlig. Några är dekorerade krigshjältar från första världskriget, och konservativa tyska patrioter. Mest frapperande är nog ändå att de samtliga har någon form av anknytning till Sverige, barn, syskon, och framför allt att de alla har någon form av ekonomiska garantier eller tillräckliga medel till sin försörjning. Ändå körs de ut, om de alls släpps in. Deras öde är obevekligt, de mördas i Förintelsen. Nazisternas politik gentemot judarna är till en början att genom diskriminerande lagstiftning, trakasserier, våld och konfiskeringar tvinga dem att i så stor skala som möjligt lämna Tyskland. Efter krigsutbrottet 1939 minskar möjligheten att utvandra kraftigt, för att upphöra helt i oktober 1941. Det hade således varit fullt möjligt att rädda en stor del av den tyska judenheten. Men dörren var stängd. Under Eviankonferensen i juli 1938 uttryckte de 32 deltagande staterna sin starka sympati för de diskriminerade judarna men också sin totala ovilja att ta emot dem. 1937 års svenska invandringslag gjorde det rent av svårare för judiska flyktingar att komma in i landet. Enbart det faktum att man var jude – och förföljd och diskriminerad, det kände man väl till – räckte inte som asylskäl. Det enda godkända asylskälet var ”politisk förföljelse”. Lagen var också mycket riktigt avsedd att minska invandringen samtidigt som det skulle underlätta för tyska socialdemokrater, kommunister och fackligt aktiva att få en fristad i Sverige. Det kunde ibland leda till absurda situationer, veritabla moment 22, som i fallet med Max Askanas, som efter att ha blivit avvisad från Sverige håller sig undan de tyska myndigheterna och därför blir stämplad som kommunist! Vilket ger honom rätt att söka asyl i Sverige. Dessvärre saknade han kännedom om sakernas nya tillstånd, och hade nog ändå inte haft möjlighet att än en gång ta sig till det förlovade landet i norr.

4. Hans destination blev istället Auschwitz, och senare Buchenwald, där han mördades i februari 1945. Var ska man söka förklaringar till den svenska avogheten, som ju delades med många andra länder? Oro för arbetsmarknaden – 30-talskrisen gjorde sig fortfarande gällande, många trodde att en ny emigrationsvåg skulle skapa en ”rasfråga”, vissa var storsinta nog att vilja skydda sin judiska befolkning från faran för antisemitism som de nya flyktingarna kunde orsaka. Man det går inte att bortse ifrån att det rörde sig också om ren och skär rasism och antisemitism. Enligt Andersson skickades minst 306 judar in i döden genom restriktiv svensk lagstiftning och Xenofoba attityder bland svenska myndighetspersoner. Det är med all säkerhet mycket lågt räknat, inte minst med tanke på de drygt 7000 ut- och avvisningsärenden under åren 1935 och 1942. Till det kommer alla direkta avvisningar genomförda under samma period av den kommunala polisen. Efter kriget pekade den så kallade Sandlerkommissionen på möjligheten till asyl enligt 1937 års lagstiftning, och som tillsammans med mottagandet av norska och senare danska judar skulle bevisa att svensk flyktingpolitik hade varit generös. Som om asylrätten var en fråga om generositet! Polissystern Ingegerd Queckfeldt orkade inte med denna sysselsättning som tärde på henne och Tog avsked från Polismyndigheten. Hon var med och avvisade bl a familjen Schönguts och man åkte till Malmö central och där väntade 07.45 tåget till Trelleborg. Kl. 8.50 gick färjan till Sassnitz. Priset 39 kr för enkelbiljetter står Svenska staten för. (Dödens biljett för 39 kr om man så vill) Familjen var inte förföljda i Tyskland och med i någon organisation som var förbjden. Två döttrar bodde i Sverige. Den ena Gerda var gift med en svensk man och bodde i Malmö.

5. I februari fördes familjen till dödslägret i Auschwitz. 1939 återvände de till sin lägenhet i Berlin, men en ”Arisk” familj hade tagit över deras Lägenhet. Familjen hade en rörelse tidigare ”Charketurirörelse” i 20 år. Man hade en omsättning på 20 000 Riksmark i månaden. Fram till 1932 – 33 lever man ett sorglöst liv. Familjen kan ta ut 15 000 Riksmark i månaden i lön. Man gör många turistresor och bl a till Sverige. Man har släkt i Malmö. Att Hitler skulle komma till makten 1933 trodde inte familjen på. 11 månader efter Hitler vid makten hade man ännu inte fått några signaler på fara. Men så blir Gerda (dotter) avskedad och för nya lagar i Tyskland ger den rätten att avskeda Judar från etablerade anställningar (Tandsköterska) Tandläkaren råkade ha en anställd som var SA man och han tryckte på med krav på Gerdas avsked. Riksdagen 22 maj 1937 proposition 269. Ny utlänningslag. Framlagd av Per Albin Hanssons regering socialdemokrater och bondeförbundet. Då fanns 500 judar i Sverige som flyktingar. På papper ser lagen ut att förbättra saker. 1938 får familjen sluta med sin rörelse (nya lagen mot Judar) (Tyskland) 1938 åker man till Sverige och man fick utföra en väska. Problem uppstår i svenska passkontrollen. Men man kommer in i Sverige och bor 4 månader på Hagagatan i Malmö. Januari 1939 finns man kvar Polisen Gunnar Lindberg undersöker fallet. Han måste vara tydlig om deras etniska bakgrund. Den 30 april 1939 löper deras uppehållstillstånd ut.

6. Max Askanas FÖDELSE 10 Jun 1907 DÖD 17 Feb 1945 (ålder 37) BEGRAVNING Ohrdruf Concentration Camp Gotha, Landkreis Gotha, Thüringen, Germany Inger Askanas är änka till Ralph Askanas som kom till Sverige med en barntransport. Ralphs far, Max Askanas, vägrades inresetillstånd och mördades senare i Förintelsen. Mikael Holewas farbror, Erich Holewa, vägrades också en fristad i Sverige. Han utvisades efter en kortare vistelse i Stockholm. Även Erich Holewa mördades i Auschwitz. Auschwitz

7. Sovkojer i Auschwitz II.

8. Regeringen Hansson II var en svensk regering som tillträdde den 28 september 1936 och avgick den 13 december 1939. Regeringen var en koalitionsregering mellan socialdemokraterna och Bondeförbundet. Regeringen Hansson II 1936-1939. Från vänster: Forslund, Nilsson, Engberg, Möller, Westman, Sandler, Hansson, Pehrsson- Bramstorp, Wigforss, Levinson, Sköld, Quensel. Dödliga Gubbar Judarna som Sverige skickade mot döden