E N D
English and Swedish text
Scania, also known as Skåne is the southernmost province (landskap) of Sweden. Within Scania, there are 33 municipalities that are autonomous within the Scania Regional Council. Scania's largest city is Malmö, which is also the third largest in Sweden, as well as the fifth largest in Scandinavia. To the north, Scania borders the provinces of Halland and Småland, to the northeast Blekinge, to the east and south the Baltic Sea, and to the west Öresund. Since 2000, a road and railway bridge, the Øresund Bridge, bridges the sound to Denmark. Scania is part of the transnational Øresund Region.
Scania was first mentioned in written texts in the 9th century. It came under Danish king Harald Bluetooth in the middle of the 10th century. It was then a region that included Blekinge and Halland, situated on the Scandinavian Peninsula and formed the eastern part of the kingdom of Denmark. This geographical position made it the focal point of the frequent Dano-Swedish wars for hundreds of years. Historically, Scania was part of the kingdom of Denmark, up until the Treaty of Roskilde in 1658. Denmark regained control of the province during the Scanian War 1676–1679 and again briefly in 1711. Scania was formally included in Sweden in 1720. The last Danish attempt to regain its lost provinces failed after the 1710 Battle of Helsingborg.
In 1719, the province was subdivided in two counties and administered in the same way as the rest of Sweden. Scania has since that year been fully integrated in the Swedish nation. In the following summer, July 1720, the last peace treaty between Sweden and Denmark was signed. The Dano-Swedish War of 1657–58 was a conflict between Sweden and Denmark–Norway during the Second Northern War. In 1657, Charles X of Sweden and his Swedish army were bogged down in Poland. Frederick III of Denmark saw an opportunity to recover the territories lost in 1645 and attacked Sweden. The outbreak of war with Denmark provided Charles with an excuse to withdraw from the Polish campaign and move against Denmark.
Dano-Swedish War (1658–1660) The Dano-Swedish War of 1658– 1660 (Danish: Anden Karl Gustav- krig, Swedish: Karl X Gustavs andra danska krig, Dutch: Zweeds- Nederlandse Oorlog) was a war between Denmark–Norway and Sweden. It was a continuation of an earlier conflict between the two belligerents which had ended just months earlier, after Sweden and Denmark brokered a peace agreement in Roskilde in 1658. Sweden
Treaty of Roskilde The Treaty of Roskilde was concluded on 26 February (OS) or 8 March 1658 (NS) during the Second Northern War between Frederick III of Denmark– Norway and Charles X Gustav of Sweden in the Danish city of Roskilde. After a devastating defeat, Denmark-Norway was forced to give up a third of its territory to save the rest, the ceded lands comprising Blekinge, Bornholm, Bohuslän (Båhuslen), Scania (Skåne) and Trøndelag, as well as her claims to Halland. After the treaty entered into force, Swedish forces continued to campaign in the remainder of Denmark-Norway, but had to withdraw from the Danish isles and Trøndelag in face of a Danish-Norwegian-Dutch alliance. The Treaty of Copenhagen restored Bornholm to Denmark and Trøndelag to Norway in 1660, while the other provinces transferred in Roskilde remain Swedish.
Background As the Northern Wars progressed, Charles X Gustav of Sweden crossed the frozen straits from Jutland and occupied the Danish island of Zealand, with the invasion beginning on 11 February 1658. A preliminary treaty, the Treaty of Taastrup, was signed on 18 February 1658 with the final treaty, the Treaty of Roskilde, signed on 26 February 1658. Although Sweden also invaded Romsdal in Western Norway, the local farmers defied the Swedish taxes and military conscription vigorously, and the Swedish governor was forced to send a full company of soldiers, and 50 cavalry besides, to collect taxes. The occupation was not successful.
Scania According to the ninth article of the Treaty of Roskilde, which ceded Scania (Skåne), the inhabitants of the Scanian lands were assured of their privileges, old laws and customs. However the territories were gradually integrated in the Swedish realm. The nobility was soon amalgamated with the Swedish nobility and introduced into the Swedish House of Lords with the same rights and privileges as the original Swedish noble families. The provincial Scanian Law was replaced by the national Swedish law in 1683. In the same year the national Danish law came into force in Denmark, also replacing provincial laws there. The Swedish Church Ordinance was introduced in 1686.
Frederick's Coat of Arms With all his good qualities, Frederick was not a man to recognize fully his own limitations and that of his country. But he rightly regarded the accession of Charles X of Sweden on 6 June 1654 as a source of danger to Denmark. Frederick III (Danish: Frederik; 18 March 1609 – 9 February 1670 was king of Denmark and Norway from 1648 until his death in 1670. He also governed under the name Frederick II as diocesan administrator (colloquially referred to as prince-bishop) of the Prince-Bishopric of Verden (1623–29 and again 1634–44), and the Prince- Archbishopric of Bremen (1635–45) Charles X Gustav, also Carl Gustav (Swedish: Karl X Gustav; 8 November 1622 – 13 February 1660), was King of Sweden from 1654 until his death.
Sweden year 1660 1958
”Snapphanar” A Free Corps army. Operating in former East-Denmark Denmark lost areas to Sweden, and tryed to Get this lost areas back. 1710 last atempt. But 1658 – 85 the ”Snapphanar” WHERE active in a low intensive War. (compare Ukraina to day) Danish Kings When this ”Snapphane” wars Where active
Who where the Snapphanar It was trained soldiers from Denmark, also local people from former East- Denmark and (leased soldiers). The Danish Kings corps named ”Friskyttar” They where also able to use horses in the war. Also criminal gangs operating, purpose just to steal and kill. (burn) Simon Andersen was a Snapphane. He operated close to Linderödsås
Estimated 1200 – 1500 Soldiers. (Snapphanar) The first Frikår where 175 soldiers. Chief Mikkel Pedersen (B. 1510 – d. 1559)
In Bjärehalvön was Eskil Nielsen chief. Born in Heljaröd Skälderviken IN Västra (West) Göinge Chief Aage Monsen
Norh of Glimåkra where ”Uggleherrarna” operated. Brothers living close to their Mother ”Uggle-Kitta” At the time there was a lack of maps. This was an advantage to the Locals. (Snapphanarna)
Boarders Also the Swedish soldiers killed and burned. Year 1566 chief of operations Jakob Hästesko burnt Osby, Loshult, Sandby Gryt
In the Winter the Snapphanar Where transported to Denmark There where lack of supplies in Skåne in Winter The Snappahnar also got a Small pension. Svend Poulsen got 582 Daler
Ebbe Ulfeldt changed ”team” from Denmark to Sweden. He was crule against the ”Snapphanar” Beheaded corp placed on pole Stegling where body parts where the results after treatment. Later the Swedish army was the Winner and almost every Snapphane where killed.
The Danish and Swedish language and the change? Time to change? Yes 60 years time! 1658 Swedish 1700 Speaking Swedish in Former East- Denmark
bönder och styrkor som stödde eller deltog på den danska sidan i de dansk-svenska krigen under perioden, inte minst under Skånska kriget 1675–1679 i de tidigare dansk-norska landskapen och främst Skåneland, men även i exempelvis Jämtland. Termen användes även av Kristian IV som den 20 augusti 1645 påbjöd undersåtarna i Danmark att "fred slutits med drottningen av Sverige och att snapphanar, fribytare, dragoner med flera skall avhålla sig från all fientlighet mot de svenske".1658 nämnde Ove Juel också termen då han tvingades att inhysa svenske kungens soldater på sin gård på Själland då svenskarna hyste "frycht for snaphaner".
De som den svenska krigsledningen under skånska kriget kallade för snapphanar, men som senare historieskrivning velat visa vara mer komplex, kan sägas ha utgjorts av åtskilliga olika kategorier. En kategori var reguljära specialförband som arbetade mycket bakom fiendelinjerna med att inhämta underrättelser och få ut personer därifrån, men också med att förhindra svensk skatteindrivning i Skåne. Dessa specialförband samarbetade nästan alltid med danske kungens friskyttekår som i svenska ögon utgjorde ytterligare en kategori snapphanar. Friskyttekompanierna bestod till största delen av skåningar men också av danskar och ett fåtal tyskar, polacker och till och med svenskar. Dessa kompanier var ridande förband på 100–200 friskyttar som opererade över stora områden och främst angrep den svenska arméns försörjningslinjer.
En tredje kategori var helt vanliga bondeuppbåd, där den lokala befolkningen tog till vapen mot annalkande svenska styrkor; denna kategori var vanligast i inledningsskedet annan grupp snapphanar var de danska fogdar som övervakade dansk skatteindrivning och furagering (anskaffning av foder) och som ofta kom ihop sig med svenska trupper med samma mål. Ofta nog samarbetade dessa fyra grupper och bidrog med manskap till olika danska krigsoperationer och oftast var de styrda från Köpenhamn. En sista kategori var de stråtrövare som strök omkring i skogstrakterna och som absolut inte hade något med krigsledningen att göra. Deras plundringar riktade sig inte bara mot den svenska armén utan även (och i en större utsträckning) mot civilbefolkningen. Riktigt vilken omfattning stråtröveriet hade under skånska kriget är oklart, men källorna visar att det förekom missdådare på båda sidor som utnyttjade lokalbefolkningen på skamligt vis.
Några danska kungar under tiden för Snapphanar
Danmarks äldsta indelning
Det finns olika teorier om var ordet kommer ifrån. En del hävdar att ordet ursprungligen kommer av det tyska schnappen, dvs "röva bort", andra hävdar att det har att göra med de bössor som var vanliga bland snapphanarna, medan andra uppmärksammat att medellågtyskans ord Snaphane betyder just "(beriden) stråtrövare" och verkar vara ett direkt lån. Det finns även de som hävdar att ordet är direkt kopplat till den nutida översättning: "snabb hane" då snapphanar var just det, snabba på gevärshanen. Enligt Sten Skansjö, docent i historia, verksam vid högskolan i Kristianstad och aktiv i forskningsprojekt om Skånes historia stödda av Unesco, användes snapphane som ett skällsord synonymt med stråtrövare redan 1558 av Gustav Vasa. Skansjö menar också att danska samtida historiker skiljde mellan friskyttar och stråtrövare, i motsats till de svenska, vilka inte gjorde någon distinktion på den tiden.
På danska var 'snaphane' inte nödvändigtvis ett negativt ord utan det användes i pamflettspråk som en positiv benämning på bondekrigare. Från 1677 bestämdes det på dansk sida att inte använda ordet 'snapphane' mer eftersom det blivit synonymt med 'kriminell'. Förmodligen var det när svenskarna började genomföra våldsammare avrättningar av snapphanar som ordets klang förändrades också på danska. I Danmark blev då det gängse uttrycket 'friskytt'. Alla infångade motståndare kallades snapphanar och blev utsatta för samma skoningslösa behandling i häradsrätterna. Bönder som blev rannsakade i rätten dömdes till döden även för samröre med misstänkta snapphanar och detta var också en av huvudanklagelserna mot baron Jörgen Krabbe.
Dödsdomarna verkställdes snabbt genom hängning eller halshuggning, i många fall föregånget av rådbråkning, vilket bestod i krossande av armar och ben med ett vagnshjul, och följt av styckning. Vanligen avslutades rådbråkningen med stegling på hjul då man flätade in kroppen i ekrarna på ett stort trähjul som hängdes upp till allmän beskådan. Ett samtida vittnesmål av hur behandlingen kunde gå till av de snapphanar som blev tillfångatagna levande i en by kommer från Vä år 1677. Friskyttar som gripits där sattes först i arbete med att göra rent i avträden med bara händerna och sedan med att flå döda hästar, innan de överlämnades till sina bödlar och fick "armar och ben krossade, sedan bröstkorgen, varpå kropparna styckades och bands på steget och hjul
Det saknades kartor vid den tiden, Så Snapphanar med lokal kunskap om landskapet hade en fördel