E N D
Galápagos Islands Bildspel / Slideshow Anders Dernback/ English/Swedish/Wikipedia text
Galápagosöarna Galápagosöarna Galápagosöarna är en ögrupp, som hör till Ecuador. De är en ögrupp, som hör till Ecuador. De 19 öarna är belägna i Stilla havet 19 öarna är belägna i Stilla havet ungefär 1 000 kilometer väster om ungefär 1 000 kilometer väster om Ecuadors fastland. Ögruppen omfattar Ecuadors fastland. Ögruppen omfattar 18 större öar (över 1 km² där 18 större öar (över 1 km² där Darwinön är den minsta) och cirka 100 mindre öar. är den minsta) och cirka 100 mindre öar. Ögruppen är också Ögruppen är också Galápagosprovinsen Galápagosprovinsen som en egen provins bland Ecuadors som en egen provins bland Ecuadors provinser. Ekvatorn går över den största provinser. Ekvatorn går över den största ön, ön, Isabela Isabela. . Galápagosöarna Galápagosöarna är kända för det stora antalet endemiska arter för det stora antalet endemiska arter som finns här och även för Charles som finns här och även för Charles Darwins forskning som resulterade i Darwins forskning som resulterade i hans teori om naturligt urval. hans teori om naturligt urval. Darwinön är kända
Pre-Columbian era Whether the Incas ever made it to the islands is disputed. In 1572, Spanish chronicler Pedro Sarmiento de Gamboa claimed that Topa Inca Yupanqui, the second Sapa Inca of the Inca Empire had visited the archipelago, but there is little evidence for this, and many experts consider it a far-fetched legend, especially since the Incas were not seafaring people. According to a 1952 archaeological survey by Thor Heyerdahl and Arne Skjølsvold, potsherds and other artifacts from several sites on the islands suggest visitation by South American peoples in pre-Columbian era. The group located an Inca flute and shards from more than 130 pieces of ceramics, which were later identified as pre-Incan. However, no remains of graves, ceremonial vessels or constructions have ever been found, suggesting no permanent settlement occurred before the Spanish arrived in the 16th century. A 2016 reanalysis of Heyerdahl and Skjølsvold's archaeological sites rejected their conclusions. They found that at all locations, artifacts of Indian and European origin were interspersed without the distinct spatial or stratigraphic arrangement that would be expected from independent sequential deposition (indeed, Heyerdahl and Skjølsvold had reported the intermixing of European and American artifacts in their original report). Radiocarbon dates from the sites placed them in the historical (post-Spanish-arrival) era, and preliminary paleoenvironmental analysis showed no disturbance older than 500 years before present, suggesting the islands were probably not visited prior to their Spanish discovery in 1535.
European voyages European discovery of the Galápagos Islands occurred when Spaniard Fray Tomás de Berlanga, the fourth Bishop of Panama, sailed to Peru to settle a dispute between Francisco Pizarro and his lieutenants. De Berlanga's vessel drifted off course when the winds diminished, and his party reached the islands on 10 March 1535. Adult Galápagos sea lion resting on a park bench in Puerto Baquerizo Moreno The Galápagos Islands first appeared on the maps of Gerardus Mercator and Abraham Ortelius, in about 1570. The islands were named "Insulae de los Galopegos" (Islands of the Tortoises) in reference to the giant tortoises found there. The first English captain to visit the Galápagos Islands was Richard Hawkins, in 1593. Until the early 19th century, the archipelago was often used as a hideout by mostly English pirates who attacked a Spanish treasure fleet carrying gold and silver from South America to Spain. In 1793, James Colnett described the flora and fauna of Galápagos, and suggested the islands could be used as base for the whalers operating in the Pacific Ocean. He drew the first accurate navigation charts of the islands. Whalers and maritime fur traders killed and captured thousands of the Galápagos tortoises to extract their fat. The first known permanent human resident on Galápagos was Patrick Watkins, an Irish sailor who was marooned on the Island Floreana from 1807 to 1809.
SAN SAN CRISTÓBAL CRISTÓBAL
Galápagosöarna Galápagosöarna upptäcktes av 1535. Öarna var obebodda, men Thor Heyerdahl fann på 1535. Öarna var obebodda, men Thor Heyerdahl fann på 1950 1950- -talet krukskärvor av sydamerikanskt ursprung som talet krukskärvor av sydamerikanskt ursprung som visade att folk tidigare varit där. Denna teori är visade att folk tidigare varit där. Denna teori är fortfarande kontroversiell. fortfarande kontroversiell. upptäcktes av Fray Fray Tomás Tomás de de Berlanga Berlanga Ecuador annekterade området den 12 februari 1832. Ecuador annekterade området den 12 februari 1832. I september 1835 kom Charles Darwin till I september 1835 kom Charles Darwin till Galápagosöarna Galápagosöarna och stannade ungefär fem veckor, då och stannade ungefär fem veckor, då han studerade geologi och biologi på fyra av öarna. Han han studerade geologi och biologi på fyra av öarna. Han skrev sedan boken Om arternas uppkomst, till stor del skrev sedan boken Om arternas uppkomst, till stor del inspirerad av materialet han samlade på öarna. inspirerad av materialet han samlade på öarna. Galapagossköldpadda, Galapagossköldpadda, Chelonoidis En svensk som gjort avtryck på Galapagosöarna var Lars En svensk som gjort avtryck på Galapagosöarna var Lars- - Eric Lindblad (1927 Eric Lindblad (1927- -1994) som 1967 arrangerade den 1994) som 1967 arrangerade den första resan för turister till Galapagosöarna. första resan för turister till Galapagosöarna. Chelonoidis sp. sp.
Sydamerikanskt sjölejon (Otaria flavescens), även patagoniskt sjölejon och mansäl, är en säl i familjen öronsälar. Hannar är upp till 250 centimeter långa och väger cirka 300 kilogram. Deras päls är på ovansidan mörkbrun och på undersidan gulbrun. De har en man som är lite ljusare. Honor har en vikt på omkring 140 kilogram och blir 200 centimeter långa. Honornas päls är ljusbrun och har oregelbundna fläckar. Sydamerikanska sjölejon lever i Stilla havet längs Sydamerikas kust från Peru till Eldslandet. I Atlanten förekommer de från södra Brasilien till kontinentens södra spets. Kolonier finns dessutom på Falklandsöarna.
Pingviner (Spheniscidae) är den enda familjen inom ordningen pingvinfåglar (Sphenisciformes) och omfattar en grupp flygoförmögna havsfåglar. De förekommer nästan enbart på södra halvklotet, och bara galápagospingvinen förekommer norr om ekvatorn. Pingvinerna är väl anpassade för ett liv i vattnet, med motskuggad fjäderdräkt i svart och vitt, och vingarna är tillbakabildade och används som simfenor. Merparten lever av krill, fisk, bläckfisk och liknande som de fångar under sina dyk. De tillbringar drygt hälften av sina liv på land och övrig tid i havet.
De åtta nu levande arterna finns från tropiska latituder till den tempererade zonen, i stort sett runt hela jorden. De saknas dock i det inre av södra Sydamerika och på haven långt från kusterna. I en del andra regioner förekommer de endast fläckvis. De pelikaner som påträffats i Sverige anses inte spontana utan bedöms utgöra förrymda djurparksexemplar. Brun pelikan Brun pelikan ( (Pelecanus Pelecanus occidentalis occidentalis) ) Perupelikan ( Perupelikan (Pelecanus thagus thagus) ) Hornpelikan Hornpelikan ( (Pelecanus Pelecanus erythrorhynchos erythrorhynchos) ) Vit pelikan ( Vit pelikan (Pelecanus onocrotalis onocrotalis) ) Krushuvad Krushuvad pelikan pelikan ( (Pelecanus Pelecanus crispus crispus) ) Rosaryggig Rosaryggig pelikan ( (Pelecanus Pelecanus rufescens rufescens) ) Fläcknäbbad Fläcknäbbad pelikan ( (Pelecanus Pelecanus philippensis philippensis) ) Australisk pelikan Australisk pelikan ( (Pelecanus Pelecanus conspicillatus conspicillatus) ) Pelecanus Pelecanus pelikan pelikan
Leguaner ( Leguaner (Iguanidae en familj inom klassen en familj inom klassen kräldjur. Leguaner finns kräldjur. Leguaner finns huvudsakligen i Nord huvudsakligen i Nord- - och Sydamerika men det finns Sydamerika men det finns också arter på också arter på Madagaskar och på några Madagaskar och på några öar i Stilla havet. De blir öar i Stilla havet. De blir cirka 12 till 18 år gamla cirka 12 till 18 år gamla beroende på art. beroende på art. Iguanidae) är ) är och Familjen leguaner delas numera i åtta recenta släkten och tre utdöda släkten:[3] Leguane (Iguanidae) Oppel, 1811 Havsleguan (Amblyrhynchus cristatus) (1 art) Brachylophus (3 arter) Landleguaner (Conolophus) (3 arter) Ctenosaura (15 arter) Cyclura (8 arter) Dipsosaurus dorsalis (1 art) Iguana (2 arter, med grön leguan) Sauromalus (6 arter, med chuckwalla) Armandisaurus (fossil) Lapitiguana (fossil) Pumila (fossil)
Bottlenose dolphins jumping offshore of the islands
Galápagosöarna Blåfotad sula är en relativt stor sula med Blåfotad sula är en relativt stor sula med kroppslängden 71 kroppslängden 71– –84 cm och vingspannet 148 84 cm och vingspannet 148- -166 cm. Den utmärker sig genom mestadels mörk cm. Den utmärker sig genom mestadels mörk vingundersida, ljus stjärt och övergump, blå fötter vingundersida, ljus stjärt och övergump, blå fötter och grå näbb. och grå näbb. Adulta Adulta fågeln har ljust huvud och brun fågeln har ljust huvud och brun ovansida med vit bandning på manteln. Ungfågeln är ovansida med vit bandning på manteln. Ungfågeln är genomgående mörkbrun med vit buk och blågrå genomgående mörkbrun med vit buk och blågrå fötter. Vid häckningskolonierna hörs en varierande fötter. Vid häckningskolonierna hörs en varierande vissling från hanen, ömsom vass och vissling från hanen, ömsom vass och genomträngande, ömsom mjuk. genomträngande, ömsom mjuk. 166
Bartolomé Island Bartolomé Island (Spanish: Isla Bartolomé) is a volcanic islet in the Galápagos Islands group, just off the east coast of Santiago Island. It is one of the "younger" islands in the Galápagos archipelago. This island, and Sulivan Bay on Santiago island, are named after naturalist and lifelong friend of Charles Darwin, Sir Bartholomew James Sulivan, who was a lieutenant aboard HMS Beagle.
Española Island (Spanish: Isla Española) is part of the Galápagos Islands. The English named it Hood Islan after Viscount Samuel Hood. It is located in the extreme southeast of the archipelago and is considered, along with Santa Fe, one of the oldest, at approximately four million years. A popular tourist stop, Isla Española is the most southerly island in the Galápagos Archipelago.
Fernandina Island (Spanish: Isla Fernandina, named after King Ferdinand of Spain, the sponsor of Christopher Columbus) (formerly known in English as Narborough Island, after John Narborough) is the third largest, and youngest, island of the Galápagos Islands, as well as the furthest west.[2] Like the others, the island was formed by the Galápagos hotspot. The island is an active shield volcano that has most recently been erupting since April 11, 2009.
Floreana Island (Spanish: Isla Floreana) is an island of the Galápagos Islands. It was named after Juan José Flores, the first president of Ecuador, during whose administration the government of Ecuador took possession of the archipelago. It was previously called Charles Island (after King Charles II of England), and Santa María after one of the caravels of Columbus.
Genovesa Island (Spanish: Isla Genovesa), named after the Italian city of Genoa, in honor of Christopher Columbus, (referred to in English as Tower Island) is a shield volcano in the Galápagos Islands in the eastern Pacific Ocean. This island is known as Bird Island, because of the large and varied bird colonies which nest here. There are an abundance of frigatebirds and it is among the best place in the archipelago to see red-footed boobies, Nazca boobies, swallow-tailed gulls, storm petrels, tropicbirds, Darwin's finches, and Galápagos mockingbirds.
Isabela Island is the largest island of the Galápagos with an area of 4,586 square kilometres (1,771 sq mi)[2] and length of 100 kilometres (62 mi), almost four times larger than Santa Cruz, the second largest of the archipelago. Isabela Island is larger than every other island in the Galápagos combined. It was named after Queen Isabella I of Castile. The island straddles the equator. This island was originally named Albemarle Island for the Duke of Albemarle by Ambrose Cowley, one of the first Europeans to set foot on the islands, in 1684.
The island's name, Marchena Island , comes from the Spanish monk, Frey Antonio de Marchena. It has an area of 130 km² and a maximum altitude of 343 meters. The island is not set up for visitors, although the surrounding water is used by aquatic divers on organised tours. People generally see the island as they sail around the northern part of Isabela on the way to Tower Island.[citation needed] Marchena is Tower Island's nearest neighbor, about 45 miles due west. Another reason why Isla Marchena is so famous is that, although it is uninhabited, it was embroiled in the ‘Floreana Mystery’. Here the dead bodies of Rudolf Lorenz and the captain of the ship he was on, washed up mysteriously on the shore of the island and were mummified naturally as there were no natural predators found here.
North Seymour is a small island near Baltra Island in the Galápagos Islands. It was formed by uplift of a submarine lava formation. The whole island is covered with low, bushy vegetation. The island is named after an English nobleman, Lord Hugh Seymour.
Pinzón Island sometimes called Duncan Island (after Adam Duncan, 1st Viscount Duncan), is an island in the Galápagos Islands, Ecuador. Pinzón is home to giant Galápagos tortoises of the endemic subspecies Chelonoidis duncanensis, Galápagos sea lions and other endemic species. It has no visitor facilities and a permit is required to visit.
Rábida Island , is one of the Galápagos Islands. The 5 km² island has also been known as Jervis Island named in honour of the 18th-century British admiral John Jervis. In Ecuador it is officially known as Isla Rábida.
San Cristóbal Island named previously by the English as Chatham Island, is the easternmost island in the Galápagos archipelago, as well as one of the oldest geologically. It is administratively part of San Cristóbal Canton, Ecuador. Its Spanish (and official Ecuadorian) name "San Cristóbal" comes from the patron saint of seafarers, St. Christopher. English speakers increasingly use that name in preference to the traditional English name of Chatham Island, derived from William Pitt, 1st Earl of Chatham.
Santa Cruz Island is one of the Galápagos Islands with an area of 986 km2 (381 sq mi) and a maximum altitude of 864 metres (2,835 ft). Situated in the center of the archipelago, Santa Cruz is the second largest island after Isabela. Its capital is Puerto Ayora, the most populated urban centre in the islands. On Santa Cruz, there are some small villages, whose inhabitants work in agriculture and cattle raising.
Santa Fe Island, also called Barrington Island after admiral Samuel Barrington, is a small island of 24 square kilometres (9.3 sq mi) which lies in the centre of the Galápagos archipelago, to the south-east of Santa Cruz Island. Visitor access is by a wet landing in Barrington Bay on the north-eastern side of the island.
Santiago Island It is also known as San Salvador, named after the first island discovered by Columbus in the Caribbean Sea (see San Salvador Island), or as James Island. Santiago Island was formed from a shield volcano eponymously named Santiago.
Wolf Island or Wenman Island is a small island in the Galápagos Islands and was named after the German geologist Theodor Wolf, who also has the volcano Wolf on Isabela Island named after him. It has an area of 1.3 square kilometres (0.5 square miles) and a maximum altitude of 253 metres (830 feet) above sea level. The group formed by Darwin Island and Wolf was previously known as Culpepper and Wenman.
Water taxi on Puerto Ayora, Galápagos Puerto Ayora is a town in central Galápagos, Ecuador. Located on the southern shore of Santa Cruz Island, it is the seat of Santa Cruz Canton. The town is named in honor of Isidro Ayora, an Ecuadorian president. The town is sometimes mistakenly referred to as Santa Cruz. Puerto Ayora is the most populous town in the Galápagos Islands, with more than 12,000 inhabitants.
Baltra Island Terrängen på Baltra Island är platt. Öns högsta punkt är 69 meter över havet. Den sträcker sig 8,1 kilometer i nord-sydlig riktning, och 5,7 kilometer i öst-västlig riktning. Trakten runt Baltra Island består i huvudsak av gräsmarker.
Darwin Island, "Darwinön", tidigare Culpepper Island är en ö bland Galápagosöarna i Stilla havet. Ön är den västligaste punkten i Ecuador och i världsdelen Sydamerika och är en av världens yttersta platser. Den västligaste punkten på Sydamerikas fastland är Punta Pariñas i Peru. Darwinön ligger i Galápagosöarnas nordvästra del cirka 170 km nordväst om Galápagosprovinsens huvudö Isabelaön och cirka 1 500 väster om huvudstaden Quito. Galapagosöarna upptäcktes 1535 av spanske Fray Tomás de Berlanga. Charles Darwin besökte Galapagosöarna 1835 under 5 veckor under sin andra resa med HMS Beagle åren 1831-1836 och undersökte då Darwinön på avstånd dock utan att landstiga. Den första landstigning på Darwinön gjordes först 1964 med hjälp av helikoptrar. Galápagosöarna Darwin bågen på Darwin Ön
Albatrosser Albatrosser (Diomedeidae) är en familj av mycket stora havsfåglar i ordningen stormfåglar (Procellariiformes). De finns i ett stort utbredningsområde i Antarktiska oceanen och norra Stilla havet men saknas i norra Atlanten. Dock finns det fossila lämningar som bevisar att de har uppträtt även där och enstaka individer dyker även upp i undantagsfall. Albatrosser är bland de största av världens flygdugliga fåglar, och de största arterna som tillhör släktet Diomedea har de största vingspannen av alla idag levande fåglar.
Resan med Beagle varade i nästan fem år och tog Darwin jorden runt. Under resan började Darwin att fundera över hur arterna utvecklats ur varandra. Darwin tillbringade, som FitzRoy hade avsett, större delen av tiden på land med att undersöka geologi och göra naturhistoriska samlingar, Galapagosöarna gjorde särskilt stort intryck på honom och på de geologiskt nya Galápagosöarna letade Darwin efter bevis som knöt naturen till ett äldre "skapelsecentrum". Han hittade härmfåglar som var besläktade med dem i Chile men som skilde sig från ö till ö.
Ornitologen John Gould tillkännagav snart att de fåglar på Galápagosöarna som Darwin hade trott var en blandning av trupialer, “gros-beaks” och finkar i själva verket var tolv skilda arter av finkar. Den 17 februari invaldes Darwin i rådet för Geographical Society och Lyells ordförandetal presenterade Owens resultat om Darwins fossil, och betonade arternas geografiska kontinuitet som stöd för sina aktualistiska idéer. I deras första möte för att diskutera hans detaljerade upptäckter berättade Gould för Darwin att härmfåglarna från olika öar i Galápagosöarna var skilda arter, inte bara varianter, och gruppen finkar inkluderade “gärdsmygar”. Darwin hade inte etiketterat fåglarna efter ö, men från anteckningar från andra resande med Beagle, däribland FitzRoy, fördelade han arterna till olika öar.[66] De två nanduerna var också skilda arter, och den 14 mars tillkännagav Darwin hur deras fördelning förändrades i sydlig riktning. Gärdsmygar Gärdsmygar (Troglodytidae) är en familj inom fåglarna med små tättingar som nästan bara förekommer i Nya Världen. Gärdsmygarna är främst insektsätare.
Galapagos sea lion on San Cristóbal Island.