Serviceinsatser inom socialtjänsten

1. Serviceinsatser inom socialtjänsten Perspektiv, inriktning och utsatta barns skydd

2. Bakgrund • Kartläggning av öppna insatser i urval av 120 kommuner/stadsdelar • Överraskande stor andel service • Bekräftade känsla av förändring • Regional profil Kungsbacka, Mölndal, Härryda, Partille… • Lerum fallstudie

3. Deltagande kommuner/stadsdelar

4. Uppdrag och utformning • Socialstyrelsen – fördjupning. Komplement och förberedelse till egen utredning. • Urval av kommuner som redovisade stor andel service i kartläggningen = 20 stycken kommuner (25 enheter). 1 bortfall. • 16 telefon intervjuer. 3 kommunbesök. Linköping extra fokus.

5. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka i vilken mån en hög andel serviceinsatser avspeglar en uttalad inriktning, hur insatserna organiseras och belysa vad en sådan inriktning har för tillgänglighet, rättssäkerhet och kommunikationsbehov mellan enheter. • Hur ser ”servicekartan” ut i dessa kommuner? • Vad utmärker verksamheter som ges som bistånd eller service? • Vilka är de specifika svårigheterna och vinsterna med att ge olika insatsformer som service?

6. Barnavårdssystem • Barngulag Schweden? • Barnskyddsorienterade – ”legalism” ex. England, USA, Canada • Familjestödsorienterade – ”erbjudande” ex. Frankrike, Nederländerna, Sverige • Nätverksorienterade – ”naturliga lösningar” ex. urbefolkningar Canada, Nya Zeeland

7. Socialtjänstens inflöde • Stor tillströmning men få ”kunder” • Egeninitiering mellan 10 – 30 % • Barnavårdstratten: • 2 % barn, 6 % ungdomar aktualiseras/år • Omkring 40 % av aktualiserade utreds • Omkring 50 % av utredda får insats • = Omkring 20 % av aktualiserade får insats

8. Antal anmälningar och andel inledda utredningar barn och unga 0 - 18 år första kvartalet 1999 till 2006 i Västra Götaland

9. Barnskydd och barnperspektiv • Från skyddsvärda individer till egna rättssubjekt med rättigheter • Vilket ansvar för sina handlingar har då ett barn? • Finns det ”essentiella”, fasta och entydiga behov? • Vad innebär egentligen ett barnperspektiv?

10. Serviceinsatser i praktiken • Drivkrafter och inriktning • Valfrihet och tillgänglighet • Nå ut och vara nära • Expansion av förebyggande verksamheter • Öppna insatser - öppen ingång • Komma in tidigt • Undvika institutionsplaceringar • Fanns ingen egentlig inriktningen i flera av de små kommunerna

11. Organisering av serviceinsatser • Vanligast med särskild barn- och ungdomsenhet • Vanligast med olika personal för myndighetsutövning och råd och stöd/behandling, resursenheter vanligt. • Men; De som är mer fria, ju längre från kontoret man kommer desto mer vill man frigöra sig. Det brukar ju finnas en klassisk sådan konflikt. De på råd och mellanvård vill driva det ännu längre, koppla av sig helt från IFO, men det är inte min avsikt, den är att hålla ihop det här så att vi både har servicetjänster och myndighetsutövning.

12. Vägen till serviceinsatser • I 14 av 19 fall kunde invånarna själva ta kontakt. • Ofta kan kontakt förmedlas genom andra verksamheter som skola, barnavårdscentral, mödravården mfl. • Hänvisning direkt från socialtjänsten utan utredning, men också efter utredning förekommer. • Riktade insatser efter uppsökande arbete

13. Barnskydd • Förhandsbedömning av anmälning • Förfrågningar kan hänvisas direkt • Återkoppling av serviceärenden endast när bistånd gavs • Behandlingskonferenser kan underlätta bedömningar, men • Stort ansvar vilar på den enskildes kompetens att avgöra och bedöma skyddsaspekter. …Man kan tycka att ”vi har jobbat så mycket med familjen” eller att ”det händer så mycket”. Men det spelar ingen roll om det händer mycket, om det finns risk för att barn far illa, då är vi tvungna att anmäla. ...i materialet som sprids betonas frivillighet, ingen journalföring och sekretessen, men de glömmer ofta att skriva att vi också har anmälningsplikt.

14. Rättsäkerhet • Ingen möjlighet att överklaga – men man kan alltid söka bistånd • Ingen minskning eller svårt att bedöma om utredningar minskat Utredningarna har inte blivit färre. Både antalet och den problematik som finns är ganska oförändrad. Skillnaden är att vi når många fler människor, och många av dem blir inte några ärenden inom myndighetsutövningen. Hur många som skulle ha blivit det om inte familjeteamet fanns är ju omöjligt att veta.

15. Insatsformer som service • Programverksamheter: riktad föräldrautbildnign, påverkansprogram, program för unga lagöverträdare, ”BIM”/”BIP”-grupper • Riktad dagverksamhet: Familjeförskola, insatser inom öppen förskola • Socialpedagogisk insats: famijepedagogiska insatser i hemmet, samspelsstöd Marte Meo, socialpedagog i bostadsområde, stöd till ungdom utanför gymnasieskola, resurspersoner • Skolsociala insatser: ungdomsarbetare i skola, kurativa insatser från socialtjänsten i skola • Kvalificerat nätverksarbete: familjerådslag, nätverksmöten • Enskilt samtalsstöd: i grupp och enskilt och allt från rådgivande samtal till terapi

16. Uppfattningar om serviceinsatserna Vi når andra, dem som är rädda för att bli registrerade. Man kan få hjälp snabbt, socialsekreteraren kan lotsa folk rätt och föräldrar kan återkomma till henne längre fram. Det är en stor flexibilitet I stället för att gå till socialkontoret kan det bli ett snack på fritidsgården. Vi sitter inte här och väntar på att telefonen ska ringa Om man gör en utredning enligt LVM på någon som öppenvården har haft tät kontakt med men det inte finns dokumenterat, då blir det svårt att visa vilka insatser som faktiskt har skett. Muntlig information kan man förstås få genom att fråga öppenvårdspersonal i en utredning. Om personalen som ger insatser brister som person, då kan man göra människor illa. Det behövs välutbildad personal med lång erfarenhet och tydlig yrkesidentitet som vet var gränserna för servicen går.

17. Serviceinsatsernas gränser • De som inte vill ha kontakt med oss, de som inte är motiverade till någon insats, familjer med större problematik, mer resurssvaga familjer. Men de familjerna blir aktuella fast tyvärr i ett senare skede i myndighetsutövningen, det är ingen skillnad mot tidigare. • De (vissa invandrarfamiljer) är ofta ganska isolerade, öppna förskolan skulle kunna vara ett bra sammanhang för dem och det skulle kunna bli bra samtal om barnuppfostran här i Sverige och i deras hemländer. Men det är väldigt svårt att nå dem, speciellt muslimska familjer. • De ungdomarna (som lever med datorn) träffar vi inte i uppsökande verksamhet, men föräldrarna kan höra av sig och vara oroliga. Ibland kan ungdomen gå med på att vi kommer hem och träffar familjen, ibland säger han/hon nej och då kan vi bara fortsätta att försöka vara ett stöd för föräldrarna.

18. Slutsatser • Tillgänglighet i rumslig, myndighets- och kunskapsmässig bemärkelse • Andra grupper nås – fler motiverade till förändring • Barnskydd uppfattas inte direkt kopplat • Osäkerhet gällande dokumentation • Olika sätt till service: ”Rekrytering”, ”egeninitiering”, ”hänvisning” och ”rekommendation” • Kvalitetstänkande. Tjänster snabbt och direkt, beredskap – erbjudande karaktär. Påtaglighet (ex fysisk miljö), pålitlighet (att fullgöra åtagandet), säkerhet (bla kompetens) och empati. • Socialtjänsten inget slutet system – Reomers lag

19. Frågeställningar • Behövs det någon mellanform för mer aktiva överlämnande och återkoppling? • Om nya grupper kommer till – för vilka ska socialtjänsten vara till för? • Behöver vi ifrågasätta mer när man ska genomföra utredningar, varför utreda sådant som vi vet är bra, ex ”BIM-grupper”. (Lindstein) • Behöver vi inte också se till vad utredningarna faktiskt leder till – eller är BBIC lösningen? • Ingen minskning i utredningar – men minskad andel: finns det en gräns för hur många utredningar man klarar av – vad kan de leda till? • Kan det i en pressad arbetssituation finnas risk för att man lämnar över till service för att minska belastning på utredningssidan? • ”Kognitiv dissonans” och ”selektiv perception” – möjliggör att hålla verksamheten flytande? • Håller vi på att dela socialtjänsten i två delar: en barnskyddspräglad och en familjestödspräglad?